Efter att ha njutit av strålkastarljuset på sitt drömjobb på Golden hits i Stockholm i omkring fem år har Flensartisten Marcus Ågren hamnat i kassan på en Ica-butik i Enskede. Han är tacksam över att ha ett jobb att gå till, flera av hans kollegor har fått sälja sina hem och flytta hem till sina föräldrar till följd av pandemin.
– Jag har verkligen haft tur som har fått det här jobbet. Men det är enbart för att kunna leva, betala hyran och ha mat på bordet, säger han.
Efter att ha gått musikklass på högstadiet i Flen och sedan estetisk musiklinje på Prins Willhelmgymnasiet följde Marcus Ågren sina drömmar och satsade på musiken. Han började som showartist på familjehotell i Spanien, Grekland och Cypern och på Böda sand på Öland och har dessutom har han körat bakom artister som Markoolio, Micke Syd och Lisa Ajax. Sedan fick han sitt första jobb på Golden Hits, en restaurang och nattklubb med shower, och har blivit kvar där. Men som brukligt inom branschen är det projektanställningar som gäller, med en säsong i taget och nya auditions inför varje nytt projekt. Men i april i år tog det stopp.
– Det var som högst smittspridning i Sverige och Stockholm. Vi försökte köra på med våra shower, men från att ha haft 250 personer i publiken hade vi plötsligt nio.
En stor del av den övriga personalen hade redan sagts upp och artisterna fick utföra andra uppgifter in i det sista, i hopp om att inte även de skulle behöva gå.
– Vi städade lokalen i väntan på att läget skulle lätta. Men det gjorde det inte, säger Ågren.
Efter två veckors uppsägningstid var han, som många andra inom branschen, arbetslös.
Han är starkt kritiskt till hur reglerna för kultur- och sportbranschen skiljer sig mot övriga branscher.
– Att restauranger får ha öppet med restriktioner och avstånd, men så fort någon kommer in och sjunger eller läser en dikt, så får det bara vara 50 personer i lokalen. Jag förstår det över huvudtaget inte.
Självklart kan man inte fylla arenor eller salonger med publik som tidigare, men hans känsla är att arbeten inom kultur inte tas på allvar och han uppfattar det som nedlåtande. Och de bidragspengar som har betalats ut till sektorn går till de stora företagen utan att nå fram till de flesta av utövarna, menar han.
– Jag saknar mitt jobb oerhört mycket och vill inget hellre än att få showa igen, säger han.