Dagen efter hennes pappa gick bort, gjorde hon ett inlägg på facebook för att tacka främlingen. Inlägget har nu nästan 800 reaktioner.
Den 23:e december firade Margareta Persson en lugn jul tillsammans med närmaste familjen i lägenheten i centrala Flen.
– Vi hade det jättetrevligt, åt på tok för mycket mat och godis, och tittade på Svensson Svensson. Precis så som det ska vara. Min pappa Inge mådde bra och allt kändes som vanligt, säger hon.
Men julaftonsfirandet skulle få ett tråkigt slut. Klockan åtta på kvällen skulle hennes fyra barn, tillsammans med sin pappa Inge Gustafsson ta tåget till Linköping, för att fira en andra jul hemma hos barnens pappa. Margareta Perssons pappa var stressad – men det var han alltid. För att vara säkra på att hinna med tåget lämnade de lägenheten i god tid. En promenad som tar Margareta Persson ungefär två minuter.
– Jag har utsikt över stationshuset från lägenheten, och tittade på dem från fönstret medan de gick. Jag såg att de hela tiden stannade till och tog paus, och till slut ringde jag min yngste och frågade vad fasen det var som stod på.
Dottern berättade att morfar var väldigt trött, och ofta fick sätta sig ner på sin rullator för att vila. Margareta Persson drog snabbt på sig sin jacka och sina kängor.
– Jag glömde mössa, och mina cigaretter, och skyndade ner till bilen där vi hade en rullstol i bagageluckan. Jag sa till min son Leo att springa till dem med rullstolen så att kanske de skulle hinna med tåget, ifall pappa inte orkade gå sista biten, säger hon.
När Margareta Persson kom fram till pappan hade de stannat precis framför stationshuset.
– Och då såg jag att pappa låg på marken, med rullatorn liggande på marken. Min äldsta dotter stod och grät och de andra barnen stod som i chock. Jag satte mig ner bredvid pappa, vid sidan om en ung kille jag aldrig sett förut, säger hon.
Hon berättar hur mannen i 20-årsåldern höll pappans huvud i sina två kupade händer, så att pappan ej skulle ligga på den kalla marken. Margareta Persson frågade sin pappa om han gjort sig illa, och efter en lång stund fick hon svaret nej – ett svar hon inte litade på. De ringde snabbt till 112.
Från Margareta Perssons balkong ser hon stationshuset, där hjärtstoppet skedde dagen innan jul. "Det är jobbigt att tänka på det varje gång man tittar ut genom fönstret, det ska bli skönt att flytta", säger hon.
– Det här kanske låter löjligt, men när jag satt där med min pappa så kände jag plötsligt min mammas närvaro som gick bort för några år sedan. Och då visste jag att det var för sent för pappa.
Den unga mannen var fast besluten att inte lämna platsen och satt kvar med familjen tills ambulansen kom några minuter senare. Två ambulansmän fick upp Inge Gustafsson i bilen, och kunde berätta att det antagligen rörde sig om ett hjärtstopp.
– Innan jag klev in i ambulansen berättade jag för killen vad jag hette, och uppmanade honom att söka upp mig efteråt så jag kunde tacka honom. Men han har inte hört av sig sedan dess, säger hon.
Pappan avled i ambulansen på väg till sjukhuset.
– Jag hörde plötsligt jättekonstiga pipljud, och sen sa ambulansföraren att "jag tror att det var din pappas hjärta som slutade slå", säger hon.
Ett dygn senare skrev hon ett Facebook-inlägg där hon tackade mannen, och önskade honom en fin jul. Inlägget har i dag nästan 800 reaktioner. Margareta Persson önskar att han ska få veta hur stort avtryck han gjort på henne.
– Jag kände att det fantastiskt att en total främling visade så genuin omtanke om en 90-årig gammal farbror som han inte kände alls. Han gav mig tillbaka hoppet på mänskligheten.
I låten "Jag och min far" går texten "Där borta vid pilen, har jag ställt min far". Margareta Persson har som många andra hört låten fel, och i stället sjungit "Där borta vid bilen". På bilden står Margareta Perssons pappas aska vid bilen vid krematoriet i Kalmar.
Tiden efter hjärtstoppet beskriver Margareta Persson som kaotisk, med tömning av pappans lägenhet och allt administrativt som skulle ordnas. Dessutom är familjen i full gång att bygga hus utanför Eskilstuna.
Pappan skulle begravas i Kalmar, och det skulle kosta familjen 10 000 kronor att frakta dit kroppen. Hon valde i stället att låta honom kremeras i Katrineholm, för att själv frakta urnan med sin bil.
För att hantera det absurda i situationen, plockade Margareta Persson fram sin "galghumor" som hon säger. Låten "Jag och min far", i original av Olle Ljungström, och även framförd av Magnus Uggla, har en viktig betydelse för henne. Textraden går "Där borta vid pilen har jag lagt min far".
– Men jag sjöng alltid "där borta vid bilen", och mina barn skrattade så åt det. När jag kom ner till krematoriet i Kalmar, så ställde jag kartongen vid bilen och tog en bild och skickade till mina vänner. Och säg nu inte att jag sjunger fel, för det kändes helt rätt.