Efter att ha sett hur hans föräldrar dödats i Irak flydde Mikael till Sverige. Han fick snabbt uppehållstillstånd, men led psykiskt.
I Flen träffade han andra personer från Irak och mådde bättre av att få prata om sina erfarenheter.
Han flyttade ändå från orten i mars 2008 för att ta över en godisbutik i en förort till Stockholm. Affärerna gick dock dåligt och i september sattes butiken i konkurs.
Mikael flyttade tillbaka till Flen, men eftersom han skämdes över sin situation väntade han med att söka socialbidrag för hyra och mat fram till mitten av december 2008.
– Han vill inte att svenska staten ska försörja honom livet ut. Hörde jag det skulle jag be honom att åka hem igen. Det handlar om 5–6 månader tills han hittar ett nytt jobb, säger en bekant som hjälper honom med bidragsansökningen.
Nästan två månader senare kallades han till ett möte med handläggaren på socialkontoret. Där fick han reda på att han fått avslag på bidragsansökan för januari med motiveringen att han inte bedömdes som en aktiv arbetssökande.
”Det känns tungt”
– Han har varit inskriven i Arbetsförmedlingen sedan i början av januari. Visst borde han ha gått dit tidigare, men han mådde dåligt och behövde ta sig samman först. Det är ju svårt att söka jobb när man inte har någonstans att duscha, säger hans bekant.
Han fick även avslag på ansökan för februari, trots att han påbörjat en kurs ordnad av arbetsförmedlingen.
Nu börjar vännerna tröttna på att ha honom som inneboende, och själv hyser han lite hopp om att få hyresbidrag för nästkommande månader.
– Det känns tungt. Jag vet inte hur länge jag orkar fortsätta, säger Mikael.
Fotnot: Mikael heter egentligen något annat.