Så snart de steg in över tröskeln föll de pladask för huset. Efter en hus- och en lägenhetsförsäljning är Örjan Edman och Leif Larsson på plats i sitt nya hem.
Husletandet hade pågått i flera år och när de trodde att de hade hittat rätt, i en nyrenoverad villa i Vadsbro, drog budgivningen iväg. Med en känsla av uppgivenhet fick Leif Larsson och Örjan Edman återigen syn på "det där vackra huset" som de tidigare bara hade scrollat förbi på Hemnet, eftersom de inte var intresserade av att bo i centrala Flen. Ändå bokade de tid att komma och titta.
– Så fort vi steg över tröskeln var vi helt sålda. Vi hade inte ens tittat på bilderna ordentligt innan, men så fort vi kom in så kände vi att vi måste få bo här, säger Örjan.
Ett par månader senare är de på plats i sitt nya hem och njuter av kaffe och kaka i matsalen, strax intill ett av favoritrummen. Där står en gammal trattgrammofon, en tramporgel och flygeln som den tidigare ägaren lämnade kvar.
– Örjan har alltid drömt om ett tornrum, men det blev ett tonrum. Och det är kanske ännu bättre? säger Leif.
Den spektakulära jugendvillan på Trädgårdsgatan byggdes 1909, då bankdirektör Axel Henning Eriksson lät stycka av tomten "Kullen" från Orrestagård. Där uppfördes huset som han bodde i tillsammans med en piga vars kammare låg på vinden.
När objektet låg ute till försäljning i slutet av sommaren var intresset stort. Annonsen delas flitigt på sociala medier och efter elva dagar på Hemnet hade den visats över 33 500 gånger. Den tidigare ägaren beskrev huset som sitt hjärteprojekt, och hade renoverat och restaurerat det varsamt.
Även Cinco och Gottfrid trivs bra i den pampiga trappan i det nya hemmet.
Örjan och Leif har länge bott i en stuga i Mellösa samt haft en lägenhet i Stockholm, men längtat efter något större. För även om de trivdes väldigt bra i sitt Eriksberg så var det trångt. Trots att de hade byggt ut för ett antal år sedan.
– Vi har alltid tänkt "inte Flen!". Men det är egentligen väldigt misskrediterat här, säger Leif.
De har knappt hunnit landa i den nya vardagen, men har redan fått upp ögonen för trevliga promenadstråk i området och insett hur mycket lättare deras liv blir med promenadavstånd till tåget. De har nämligen sålt både stugan och lägenheten, men åker gärna till huvudstaden ibland. Visionen är att livet på kullen ska vara ett socialt sådant.
Örjan Edman och Leif Larsson i det spektakulära trapphuset.
– Äntligen har vi plats för att folk kan komma och bo över – och vi behöver inte ordna med skjuts när vi ska ta tåget, säger Leif.
Därför kände de att huset var värt det, trots att budgivningen drog iväg.
– Det blev dyrt, men vi har sagt att "nu gör vi det här". Innan vi blir stenålders-gamla, säger han.
När köpet väl var klart höll paret låg profil. Bara en kompis kände inledningsvis till köpet, men resten fick snart veta på spektakulärt vis:
Deras nära och kära bjöds in till hemlig inflyttningsfest och snirklades runt i en buss samtidigt som de fick luriga ledtrådar att klura på. Väl i Flen fick de veta att de skulle göra ett stopp på vägen för förfriskningar. På Trädgårdsgatan.
Örjan Edman, som bland annat arbetar som kantor i Mellösa kyrka, överraskade tillsammans med Leif Larsson sina vänner med sång.
– Vi stod gömda här inne och hörde när de steg in i hallen. Någon sa till och med "det är ett som är säkert, här i Flen bor de inte".
Till slut gav de sig till känna – med sång. De framförde en egenskriven text till ett Jean Sibelius-stycke från samma år som huset uppfördes, och avslöjade då:
"Vi bor i Flen, det kunde ni inte gissa. Det här är Kullen, stort välkommen hit!"