För ett och ett halvt år sedan anlände ungefär 500 asylsökanden till Sverige varje vecka. Sedan dess har takten ökat och nu söker 2 000 personer i veckan asyl i landet. Av dem hamnar ungefär 150 personer på prövningsenheten i Flen.
– Vi har ett snitt på tre bussar i veckan som kommer från asylmottagningarna i Malmö, Göteborg och Stockholm. Vissa veckor har vi till och med fyra bussar, säger Erik Rengman, som ansvarar för det praktiska mottagandet på enheten, som ser till att alla får en sovplats, sängkläder, hygienartiklar och matkuponger.
När allt flyter på som det ska är det meningen att den asylsökande först ska registreras och "daktas", som det heter på fackspråk. Daktning innebär alla asylsökande dokumenteras med foto och fingeravtryck som jämförs med det gemensamma europeiska registret. De som redan har sökt asyl i något annat land som är anslutet till den så kallade Dublinförordningen sorteras bort. De har ingen rätt till asylprövning i Sverige utan skickas tillbaka till det första landet som tog emot dem, alternativt tillbaka till hemlandet. Alla får också ett datum för den intervju som är utgångspunkten för en asylprövning.
– Nu bokar vi in folk på intervju i december eller januari nästa år. Så långa väntetider har vi, konstaterar Björn Vestin.
För tre månader sedan var de fem anställda på ansökningssenheten i Flen. I dag är det cirka 25 personer som bara registrerar och tar emot nyanlända.
– Folk som är utbildade för att intervjua och göra prövningar får registrera i stället för att vi alls ska hinna med. Vi anställer hela tiden, men det tar tid att komma in i arbetet och att göra asylprövningar kräver kunskaper om allt från kultur och språk till fakta om olika länder. Vi har asylsökanden från 40 länder här, så det är mycket att lära sig, konstaterar Björn Vestin.
Efter registreringen skickas de asylsökande vidare, antingen till någon av Migrationsverkets anläggningar eller till något tillfälligt boende i lägenheter, på hotell eller vandrarhem. När asylprövningen är klar får man antingen permanent uppehållstillstånd eller avslag och utvisning. Den som har fått uppehållstillstånd ska också få en kommunplats och hjälp med boende och arbete. Men bristen på boende är stort och det blir inte mindre av att 12 000 som redan har fått uppehållstillstånd bor kvar på Migrationsverkets boenden eftersom det inte finns någon kommunplats åt dem.
– Vi har inte byggt några nya hyresrätter i det här landet på 25 år. Tvärtom är det många kommuner som har rivit hus. Men om alla kommuner var solidariska och tog sin del så skulle systemet fungera. Det finns tyvärr för många kommuner som vägrar och då blir trycket orimligt hårt på dem som ställer upp.
De stora flyktingströmmarna just nu kommer från Syrien och Eritrea, två länder plågade av diktatur och väpnade konflikter, både inom landet och med grannländer. Asylsökanden från båda länderna får i princip alltid permanent uppehållstillstånd i Sverige just nu. Som ett hotande åskväder vid horisonten väntar utvecklingen i Irak.
– Om utvecklingen ska fortsätta i samma riktning då måste flyktingfrågan diskuteras på allvar på Europeisk nivå och alla länder inom unionen ta sitt ansvar. Vi ska inte glömma att vi i Sverige ändå får ta emot en ytterst liten del av alla som är på flykt. I Libanon till exempel, som är ett litet land med fyra miljoner invånare, finns just nu en miljon flyktingar, konstaterar Björn Vestin.