Bachs väldiga e-mollpartita blev till en suverän intrada, innan Rolf Martinssons A S in memoriam klingade ut i salen: en dunkelt filosoferande musik, gåtfull, maximalt kryddad i harmoniken, tekniskt krävande. Antagligen väl tolkat, svårlyssnat kanske för en del.
Mozarts Jaktsonat, denna subtilt eleganta och svindlande fingertrillarkonst visar här upp geniets nakna ansikte! Pålssons eminenta tolkning imponerade å det djupaste. Vilken lyckomusik!
Schnelzers korta opus With dark forebodings too kastades mellan ett brutalt slamrande och rastlösa drömmerier, kanske roligare att spela än att höra på? Pålsson föreföll djupt engagerad.
Storms Briefe zur Nacht med sitt obestämbara sökande, en vandring bland gravar, kryddat av larmande furioso och eruptiv urkraft ger Pålsson en stor elgoeros: att spela samtida musik, därav svenskt!
Konsertens absoluta höjdpunkt kom med Beethovens opus 111, ett av litteraturens största sonatverk, skrivet av en totalt döv tonsättare, en musik mellan mörker och ljus, lyrik och dramatik.
Pålsson tolkade musiken med härliga tempi och makalöst fin formkänsla, mästarspel på högsta proffsnivå. Troligen är Pålsson idag vårt lands främste Beethoventolkare.
Årets pianoaftnar i Flen har blivit en veritabel dundersuccé vilket manar till en fortsättning, där sörmlandspubliken kommer och fascineras av första klassens pianovirtuoser. Rätt så!: Flen har fått sin plats på pianokartan!