Egentligen såg Andréas liv ut som många andras. Familj, släkt, vänner, jobb och en fulltecknad kalender. Han fick det att gå ihop tills den där dagen han skulle träna för första gången i sitt vuxna liv. 27 minuters badmintonspel blev det innan hälsenan smällde av. Livet kom ikapp honom; skilsmässan, den ekonomiska smällen när husförsäljningen blev en förlustaffär, den nya organisationen på jobbet som krävde än mer av medarbetarna.
– Och så dog min biologiska pappa och min bonuspappa inom en tremånadersperiod, berättar Andréas.
Det var runt 2010, 2011 som det började bli rörigt. Andréas gick från att vara rastlös till att bli extremt rastlös, fick problem med måendet och panikångesten gjorde entré i hans liv. Han berättar om en värld som krympte i takt med att han isolerade sig. Han kämpade för att klara av jobbet, och han orkade inte umgås med någon.
En dag tog det tvärstopp. Andréas började träffa en kurator och fick verktyg för att hantera sina problem.
– Då tänkte jag att jag skulle vara hemma några veckor och sedan vara bra igen, men kuratorn tog ner mig på jorden. Han berättade att resten av mitt liv skulle påverkas.
Andréas förstod allvaret, och letade efter en lösning. Han kom i kontakt med buddismen och yoga, funderade till och med på att bli buddistmunk.
Successivt kom han tillbaka som människa. Han klarade av att gå till affären, och äta middag med släkten. Men Andréas ville må ännu bättre och det var då träningen kom in i bilden. Han som aldrig förstått varför man skulle stå och hoppa i takt tillsammans blev helt såld, gruppträning var hans grej.
– Jag gick på vartenda pass som fanns, och kom på att jag kanske kunde hjälpa andra i samma situation som jag varit i.
En utbildning på Åsa folkhögskola gjorde Andréas till massör, personlig tränare och kostrådgivare. I dag är han platschef hos Actic i Flen, en allt-i-allo-tjänst där han både leder gruppass och är personlig tränare. Ideologin har Andréas klar för sig, man ska träna för att det är roligt inte för att det är ett måste.
– Det är en väldigt speciell bransch som jag jobbar i. Glappet mellan dem som tränar och dem som inte tränar är hur stort som helst.
Han pratar om en press runt träning som skrämmer bort många som vill förändra sitt liv. Det ska finnas plats för alla oavsett om man är intresserad av att bygga muskler, rehabilitera sig eller träna för att må bättre psykiskt. Själv mår Andreas bra inifrån av träning, och som bonus har kroppen blivit starkare, men biffiga muskler har det inte blivit så mycket av.
Fortfarande letar Andréas efter balansen i livet.
– Jag måste öva, öva och öva på att sitta still. Det skrämmer mig att göra lugna saker, jag blir stressad och känner ett obehag i kroppen av det.
Det är en rädsla som han kan se, och förstå, hos många av de som kommer till den personlige tränaren Andréas för att förändra sitt liv.
– I den rollen är jag i min komfortzon, men när jag var på budgetmöte häromdagen mådde jag inte bra. Men jag klarade av det, och jag var superlycklig över det när jag åkte hem.