9.38 den 18 maj 2011 kom larmet om att rånare hade slagit till mot Handelsbanken i Flen.
Klockan var 9.38 när larmet kom. Fyra beväpnade gärningsmän bröt sig in på Handelsbanken i Flen, hotade personalen, satte en bil i brand och öppnade eld mot polispatrullen som av en slump passerade platsen kort efter tillslaget.
Nationella insatsstyrkan kallades in men fallet har inte fått något rättsligt slut. Enligt Cecilia Brick, kommissarie vid region syd i Kalmar län, som var spaningsledare för en rad rån som skedde efter det i Flen har tidigare sagt till tidningen att rånen var kopplade till varandra, och att man letade efter samma rånarliga.
2013 dömdes fem män för att på olika vis ha varit inblandade i andra rån.
‒ Det var samma rånare som i Flen, men vi lyckades inte nå hela vägen fram. Tingsrätten gjorde helt enkelt bedömningen att vi inte hade tillräckligt på fötterna, sade Brick till tidningen för fyra år sedan.
Johannes Persson, då 22 år, stod i sin röda skjorta vid självscanningskassan på Ica kvantum och talade med en kund när han hörde en smäll. Han blickade ut ur butiken och möttes av en overklig syn.
– Jag såg en person i svart balaklava (ansiktsmask, reds. anm) som spatserade förbi och hade ett vapen och kamouflagekläder på sig.
Han agerade snabbt och instinktivt. Han låste dörren och drog för jalusierna på entrédörren. Sedan slängde han sig på telefonen. Han ringde till sin mamma som var hemma med hans yngsta bror och till hans gamla dagmamma som ofta besökte det närliggande biblioteken vid den tiden om dagarna. Men det första samtalet gick till en kollega som skulle börja sitt pass bara minuter senare och tack vare telefonvarningen fick chans att vända om vid korsningen Södra Järnvägsgatan/Hantverkaregatan.
Bara några meter framför där hon svängde av utspelade sig scener som hämtade ur en film.
ICA-handlaren Håkan Johansson på ICA Kvantum Flen.
Ica-handlaren Håkan Johansson satt i möte på sitt kontor en våning ovanför butiksgolvet. Hans tioåriga son var med honom på jobbet den där dagen och bara några meter ner på gatan, på andra sidan det pågående rånet, var hans fru på ansiktsbehandling.
Han försökte få kontakt med hustrun, samtidigt som han var ansvarig för butiken och hade sonen att ta hand om.
– Min son var ganska stressad över det här, det var nog svårt att ha en pappa som i en så stressig situation också var tvungen att vara chef. Han var nog väldigt orolig för sin mamma, säger Håkan Johansson.
"Vi sålde inte så mycket kvällstidningar i vanligt fall. Men dagen efter rånet var både Aftonbladet och Expressen slut innan lunch. Alla villa läsa om händelsen, och alla rapporterade om den", säger Johannes Persson som jobbade på Ica.
Johannes Persson minns hur en kollega ryckte tag i en dam som inte hade hunnit uppfatta situationen och var på väg ut genom den ännu olåsta utgången, hur andra kollegor snabbt började förse chockade kunder och jobbarkompisar med mineralvatten och hur de tillsammans väntade på att det hela skulle vara över. På andra sidan tegelväggen stod en röd volkswagen i brand och då och då hördes skott som avlossades.
– Ja, och så den brinnande bilen och hela det infernot, det var som Hollywood hela grejen, säger Persson.
Han har tänkt mycket på händelsen och hur reptilhjärnan tog över. Han kände sig inte direkt rädd utan fokuserade främst på sitt ansvar som anställd. Men när han talar om händelsen så här ett decennium senare konstaterar han att han darrar på rösten.
– Jag vet inte hur jag hade reagerat om jag hade hamnat i en liknande situation som civil. Kanske hade jag agerat annorlunda då?
I efterhand har han hört folk jämföra händelsen, med skottlossningen som uppstod mellan polis och gärningsmän, med det som hände i Malexander 1999 – men med bättre utgång.
– När jag förstod den parallellen blev jag lite kallsvettig och tänkte på hur otroligt illa det hade kunnat sluta.
Jane Nordrup på Alla tiders Skebo.
På andra sidan gatan huserade Alla tiders Skebo, då under namnet Caparol Flen, i lokalen där Svensk fastighetsförmedling nyligen flyttat in. Både Jane och Bengt Nordrup var på plats när rånarna slog till. De såg det hela från första parkett, men kröp på golven för att inte synas genom skyltfönstret.
– Den där killen med k-pisten stod där och en jätterar dam i 90-årsåldern som bodde högre upp i samma byggnad som vår butik kom gåendes med sin rollator, minns Jane Nordrup.
Damen såg inte vad det var för situation hon, bokstavligt talat, promenerade in i förrän hon var framme hos den beväpnade och maskerade mannen som bestämt motade bort henne med sitt vapen.
– Då såg jag paniken i hennes kropp när hon förstod vad det var.
Jane Nordrup säger att allt gick väldigt snabbt, men att hon aldrig kommer att glömma den där dagen. Först hade hon svårt att ens ta in att det hände.
– Det kändes som ett skämt först, med gasmasker och allt. Det var som taget ur en film, säger hon.
När rånarna var klara på Handelsbanken lämnade de den eldhärjade bilen bakom sig och gav sig av i en annan. I polisens jakt på dem användes helikopter, rikslarm utfärdades och Nationella insatsstyrkan kopplades in.
Håkan Johansson minns att han reflekterade över att mångas nyfikenhet tog över och att man valde att uppehålla sig i den främre delen av butiken hellre än i den bakre. Där kunde de se ut över Hantverkaregatan. De såg inte rånarna men hörde smällarna när skott avlossades.
– Det var en stund mellan, det gick några skott och sedan kunde det gå några minuter och sedan kunde det gå av ett par skott igen. Det gjorde ju att det var svårt för oss att veta när situationen skulle vara över, minns han.
Även han reflekterar över hur mycket värre det hade kunnat sluta.
– Det var nog en jäkla tur att ingen kom till skada. Men det var nog också väldigt rutinerade gärningsmän som inte var ute efter att skada folk i största allmänhet, de hade ett jobb att utföra och ville helt enkelt inte störas, säger Johansson.