I samband med att förvaret byggs ut kommer även stängslen flyttas längre ut, vilket gör att de inte kommer synas lika tydligt för dem som befinner sig inne i förvaret. Något som enhetschefen Erik Lambis ser positivt på. "Vi behöver ha dem för säkerheten men vi behöver nödvändigtvis inte se dem", säger han.
För att komma in genom rotationsgrinden vid stängslet krävs ett accessband som enhetschefen Erik Lambis trycker mot läsaren. Bandet bärs av alla medarbetare och är ett måste för att ta sig förbi portar och lås. Till slut är vi inne på förvarsenhet två.
Här finns 26 förvarstagna, eller klienter som personalen också säger. Det är personer som antingen har fått ett utvisningsbeslut eller ska utvisas efter avtjänat straff. För att en person ska tas i förvar krävs ett beslut från antingen Migrationsverket, Polisen eller domstol.
– Det finns olika grunder till varför man skriver ett förvarsbeslut, men det alla har gemensamt är att det inte finns någon tilltro till att du i frihet kommer honorera beslutet, säger Lambis.
Tiden en person vistas på förvaret kan variera och styrs av exempelvis vilka resehandlingar personen redan har och hur god samarbetsviljan att skaffa sådana är, berättar Owe Hammarling, sektionschef på region Nord där Flen ingår.
Migrationsverket kan ofta handlägga ett ärende på 23 till 24 dagar, medan ett avvisningsbeslut från polisen tar omkring en månad. Ännu längre tid kan det ta om en person fått beslut om utvisning som en del av en straffpåföljd.
Totalt finns det 567 förvarsplatser i hela landet. 110 av dem är förlagda i Flen på fyra enheter, som enbart tar emot män. I nuläget är dock en av enheterna stängd i väntan på ombyggnation. Regeringen har gett Migrationsverket i uppdrag att utöka antalet platser de kommande åren. I Flen ska man utöka verksamheten från fyra till sju förvarsenheter, med kapacitet att ta emot upp till 180 klienter totalt.
Byggnaden som syns i bakgrunden ska byggas om till tre nya förvarsenheten. Bygget ska starta nästa år och planeras vara klart 2025. Samtidigt börjar arbetet med att rekrytera personal och anpassa arbetet utifrån de nya förutsättningarna. På bild är enhetscheferna Robert Ljungkvist och Erik Lambis.
Innanför de låsta dörrarna ser det dock annorlunda ut. Här är nästintill alla rum olåsta, med undantag för exempelvis kök, ett förråd där det även finns en kiosk och ett kontor. Men det finns ett kontor där dörren alltid står öppen, där de förvarstagna alltid kan få kontakt med personal.
På enhet två finns det ett rum med olika träningsmaskiner som de förvarstagna kan använda. "Det här är väldigt populärt", säger handledaren Erna Dedic.
Här finns bland annat träningsrum med maskiner, pingisbord, brädspel och ett tv-spelsrum.
I det sistnämnda sitter 27-åriga "Umid", som egentligen heter något annat, och spelar Fifa. Han kommer från Uzbekistan men befann sig i Sverige när han greps av polis, för drygt tre veckor sedan, då hans visum hade gått ut. Nu ska han utvisas men väljer att se positivt på framtiden.
27-åriga "Umid" från Uzbekistan berättar att han brukar spela en del Tv-spel för att för fördriva tiden på förvaret.
Han säger att han arbetar inom tygproduktion och vill satsa stort på sin verksamhet.
– Jag vill bli mästare inom det jag håller på med och vill ha tyg av bästa kvalitet.
Nu fördriver han tiden genom att spela och träna.
– Det finns en person som tränar med oss varje morgon.
Mycket riktigt. I korridoren hörs ett glatt "Good morning".
Jonas Wallin arbetar som organiserad sysselsättningssamordnare och är personen som "Umid" syftar på. Han börjar varje dag med att träna med de som vill. I dag är det ingen som vill, så i stället går han runt med en kasse böcker som klienterna har beställt. Samtidigt småpratar han med alla han möter.
– Jag köper in böcker på engelska och hemspråk, inte på svenska för det blir missvisande.
"Jag försöker att vara varje man till mötes", säger Jonas Wallin, organiserad sysselsättnings samordnare på förvaret.
Att träna och bistå med böcker är bara en liten del av hans arbete. Förr erbjöds enbart aktiviteter som exempelvis bingo och pingis. Nu ligger det största fokuset på sådant som männen kan ha nytta av i framtiden, som kurser i exempelvis hårklippning, cv-skrivande och webbdesign.
– Oavsett om hoppet dör här i förvaret så kan man så ett frö som blommar ut någon annanstans i världen och det kallas för entreprenörskap, säger han.
Han välkomnar olika föreningar och organisationer att kontakta honom om skulle vilja hålla i någon aktivitet på plats.
– Det kan handla om en samtalsstund, musiklektion eller bara att spela musik. På andra förvar kommer de ibland och drar av ett gig och det skapar en helt annan stämning.
Migrationsverkets personal har inte rätt att vistitera besökare. Däremot får personalen i undantagsfall visitera den förvarstagna efter besöket. "Om vi finner att det behövs kan vi visitera klienten efter, men inte regelmässigt, utan det måste ske på saklig grund", säger enhetschefen.
De förvarstagna kan ta emot besök av anhöriga i två besöksrum. Erik Lambis visar ett av rummen, som är inrett med två blå soffor och ett litet bord. Han pekar mot ett märke på fönstret och berättar att de nyligen hade ett rymningsförsök.
– I det här fallet hade vi en besökare som hade med sig en massa grejer och under besöket försökte de att ta sig ut genom fönstret, men då gick larmet.
Personalen har nämligen ingen laglig rätt att visitera besökare och besöken ska i regel ske oövervakade.
– Vi skulle kunna fatta beslut om att övervaka besöket, men då ska vi ha grund för det, säger han.
Enligt Lambis var rymningar vanligare förr, men de förekommer fortfarande.
– Men det ser jag lite som ett friskhetstecken. Jag hade varit oroligare om det inte var någon som försökte.
Rastgården är öppen varje dag men mest välbesökt under sommaren, berättar Erna Dedic.
På enheten som tidningen besöker arbetar totalt 27 medarbetare. En av dem är Erna Dedic, 21, sedan drygt ett år tillbaka. Allt började med ett sommarjobb.
– Jag visste att det skulle vara en sluten verksamhet men jag visste inte vad jag skulle vänta mig när jag sökte tjänsten.
Till en början hade hon bilden av att det skulle vara som ett fängelse med bråk varje dag – något hon snabbt fick revidera.
– Det är klart att sådant händer när man bor på varandra. Men det händer inte i samma utsträckning som jag målade upp till en början. Det var först när jag kom ner på avdelningen som jag såg att det var lite som en fritidsgård, men att man inte får gå ut.
De blåa skåpen är till för att de förvarstagna ska kunna låsa in värdesaker de inte vill förvara på rummen.
Hon tycker om att ha ett jobb där hon får träffa så många olika människor – men det är också det som kan vara tuffast i arbetet – eftersom många är i sårbara situationer. Exempelvis när en klient berättar om sina upplevelser.
– Det går att säga: "Jag förstår dig", men jag kan inte förstå. Jag försöker därför göra det tydligt att jag inte kan sätta mig in i hans situation, men att jag kan försöka förstå.
I dag trivs hon bra här – men i framtiden har hon siktet inställt på något annat.
– Jag skulle vilja jobba inom polisen som kriminolog.
Frukost, lunch, middag och kvällsfika serveras på förvaret och handledarna turas om att ta hand om köket. Mellan måltiderna har de förvarstagna tillgång till kaffe, te, saft, frukt och skorpor, berättar Yasmin Nour Hassan.
Klockan börjar närma sig 12 och det är dags för lunch.
Nötköttbiff med sås och potatis står uppdukat tillsammans med sallad, bröd och måltidsdryck i lunchrummet. Yasmin Nour Hassan, 35, och Camilla Sandström, 46, bockar av personerna på en lista i takt med att de tar mat. På så sätt är det lättare att upptäcka om det är någon som inte äter, berättar Sandström. Vid dörröppningen till köket bildas en kö för specialkost.
I lunchrummet sitter "Prodan", 35. Han har flera skivor bröd vid sidan av sin tallrik – då han inte gillar maten. Om en vecka ska han utvisas till Bulgarien, efter en och en halv månad i förvar.
På frågan om hur han känner inför det rycker han på axlarna.
– Vad ska jag göra? Det är bara att acceptera.