Beatles toner är ständigt närvarande i musikalen om två rivaliserande familjer, Davis och Cohen, som i fredags hade premiär i aulan i Bildningscentrum Prins Wilhelm i Flen.
Det är arbetarklass möter överklass, vilket oftast resulterar i bråk men även såväl hetero som homosexuell kärlek och tonårsgraviditeter.
Det är starka känslor som skådespelarna inte är rädda för att spela ut, och framför allt har de röster som går in i en i åskådarstolen. Min enda invändning är att det känns lite överflödigt med spritflaskor i så gott som varje scen.
Av de rungande applåderna och positiva kommentarerna i pausen verkade det som att publiken också gillade föreställningen, men så bestod den också till stor del av föräldrar. En relativ opartisk grupp hittade jag dock i Annika och Tore Persson och Irini Landsberg.
- Alla sjunger väldigt bra, tyckte Tore Persson.
Att välja musiken från Beatles var ett bra val, men själva handlingen som är hämtad från Romeo och Julia hade de inte så mycket åsikter om.
- Jag gillar att det var humor med. Det är kul när man får skratta lite, sa Irini Landsberg.
Timmarna gick på tok för fort när det ena medryckande numret avlöste det andra. En varning bara: Det finns en överhängande risk att du efteråt nynnar på Hey jude, Let it be eller kanske All you need is love.