Den unga mannen dömdes för mordbrand i slutet av november förra året, efter att ha tänt eld på en lägenhet i centrala Flen i slutet på september.
Efter att ett bråk uppstått mellan mannen, mamman och brodern tände han eld på bland annat ett par gardiner och en filt i lägenheten, med hjälp av en tändare och en spraydeodorant. Elden spred sig snabbt och mannen flydde från platsen. Ungefär 20 minuter senare kontaktade han själv SOS, vilket ledde till att polisen kunde gripa honom i närheten. Räddningstjänsten kunde snabbt släcka branden, men lägenheten blev totalförstörd.
I förhör uppgav mannen att han inte förstod att branden skulle bli så omfattande som den blev, och att han trodde att elden skulle självdö när han lämnade lägenheten.
Tingsrätten bedömde att mannen skulle dömas för mordbrand av normalgraden. Att flera personer hade utsatts för fara var inte avgörande i sig, utan i stället hur nära faran var att faktiskt förverkligas. Dessutom tog man i beaktande att handlingen framstått som en impulshandling, samt mannens dåliga psykiska hälsa.
Straffet fastställdes till tre månaders fängelse i tingsrätten.
Både åklagaren och den tilltalade överklagade sedan domen till hovrätten. Åklagaren yrkade på att mannen skulle dömas för grov mordbrand och sex års fängelse. Mannen själv yrkade på att bli frikänd.
Även hovrätten bedömde att omständigheterna inte nådde upp till kraven för att rubriceras som grov mordbrand. Dock ansågs gärningen vara mycket allvarlig, särskilt med tanke på att flera grannar hade svårigheter att evakueras från sina lägenheter.
Straffvärdet för gärningen blev därför betydligt högre än vad tingsrätten hade bedömt, nämligen fyra års fängelse. Dock blir straffet kortare än så, eftersom mannens "omogna, begränsade intellekt och bristande omdömesförmåga, samt psykiska hälsotillstånd" också tagits i beaktande, och eftersom mannen redan hade genomgått tidigare utdömd skyddstillsyn.
Det totala straffet blir därför fängelse i tre år och tre månader. Åklagaren ville även att mannen skulle häktas fram tills fängelsedomen vunnit laga kraft. Hovrätten ansåg dock att det inte fanns någon risk för att mannen skulle återfalla i brott eller undandra sig straff, eftersom hans liv i övrigt var mer städat, och han mådde bättre. Därför avslogs häktningsbegäran av hovrätten.