När Rolf Lydahl ville börja "trappa ner" lade han om karriären från stora styrelseuppdrag till fastighetsförvaltning. Han är fortfarande skriven i Stockholm, men det mesta av sin tid bor han på familjens gård Sofielund i Flen. Det skulle ta hela artikelutrymmet att beskriva allt Rolf har gjort och sysslar med nu. Det är till och med svårt att hinna med att anteckna under intervjun. Men kort sagt kan man inte direkt kalla honom bonde. Gården är ett bolag med anställda som sköter driften. Rolf jobbar fortfarande i några styrelser, inte minst Vasakronan, och driver Sofielunds fastighets AB med främst bostadsfastigheter i Flen. Dessutom äger han sedan x år Hotell Malmköping som nyligen renoverats omsorgsfullt och förebereder sig för nästa satsning - årets julbord.
Och här kommer anledningen till att vi träffar Rolf in på ett hörn. Jaktintresset. Den rökta dovhjorten som serveras på hotellets julbord har han själv jagat och kört hit från gårdens frys. Det är sådana punktinsatser han gör, annars håller han sig borta från det operationella säger han. Detaljkunskap om inredningen skvallrar om något annat.
– Titta, där sitter bilden med Hasse Alfredssons farfar. Han drev spritaffär i Malmköping, berättar Rolf när han visar runt på hotellet.
En del av bilderna på väggarna kommer från Malmköpings hembygdsföreningens arkiv.
Jakt är Rolfs stora fritidsintresse och jaktmarker finns i gården. På så sätt kan Rolf kombinera nytta och nöje på flera sätt. Jakt är social, den kan bedrivas både med både barnbarn, grannar och affärskontakter. Nytta alltså. De fällda djuren kan bli mat på ett julbord. Sen finns det ytterligare en positiv aspekt för Rolf – jaktpassen som ger tid för kontemplation i naturen.
– Det är inte bara jakten, utan över huvud taget skogen. Jag har inte med mig det från barndomen, snarare tvärtom. När jag var liten var det semester i typiska 40-talssommarstugor i typiska 40-talshusområden. Jakten är en revolt. Riktiga skogen.
Rolf tog jägarexamen i samband med att familjen köpte Sofielund 1989.
– Jag är inget jaktfreak som är ute varje helg. Kanske var 14:e dag under säsongen.
Säsongen börjar med bock i mitten av augusti, men då jagar inte Rolf.
– Jag gillar inte att jaga när det är varmt. Nu är det perfekt.
Favoritbytet är den oberäkneliga dovhjorten, som alltså ska serveras på julbordet.
– Jag har engagerat mig för den sörmländska maten. Den ska inte bara finnas i gårdsbutiker utan ute där folk är. För mig är det en jätteprofil att ha egen mat på hotellet, säger Rolf entusiastiskt.
Men tillbaka till skogen. Vad är det som lockar så?
– Jag tänker så bra på jaktpass. Det är skönt. Blicken fastnar på småsaker. Det är bra för själen. Jag vet exakt vad jag ska göra sen. Sen står man i slakteriet och ljuger efteråt och det är minst lika roligt det. Om någon skjutit djuret i bakhasen får han veta att han lever.
På jakt är alla experter, men Rolf har en granne som han beundrar för sin faktiska kunskap om hur djuren rör sig.
– Djur beter sig olika. Älg är förutsägbar, dovhjorten är helt oförutsägbar och rådjur är någonstans mitt emellan.
Passen i skogen är fridfulla och men spännande också. Fast Rolf vill tona ner adrenalinbiten i jakt och fäller ett av många bevingade uttryck som han verkar samla på.
– Du ska aldrig ångra ett skott som du inte avlossat. Det är en viktig regel.