"Man gör inte såhär mot ett barn", säger Ronja Östling, 28, om att hennes son blev instängd i ett rum på en förskola i Flens kommun.
Strax före jul skulle fyraårige Theodors pappa hämta honom på förskolan. Han var lite tidigare än vanligt.
– När han kommer in så ser han att Theodor är instängd i ett rum. Det står en stol för dörren, för att han inte ska kunna ta sig ut, berättar hans mamma, Ronja Östling, 28, och fortsätter:
– Jag blev så arg.
Theodors pappa blir chockad.
Han ifrågasätter händelsen direkt, och får då till svar att en ur personalen var tvungen att hämta vatten.
Att hans son blivit instängd ensam i ett rum, med en stol för dörren, förklaras med att han höll på att pilla på en skärm som de andra barnen tittade på.
Theodor har autism och har ännu inte börjat prata. Han är därför i behov av mycket stöd och hjälp, i stort sett hela tiden.
– Han är bara fyra år. Man gör inte så här mot ett barn, jag tycker verkligen inte det här är okej. Han har en resurs och då är det dessutom förskolans skyldighet att någon ska vara med honom hela tiden.
Ronja Östling berättar att de blev varnade om att det tidigare hade pratats om isolering på förskolan.
– Jag tog det med rektorn då, men hon hade aldrig hört talas om det och sa att det absolut inte kommer hända. Men, det hände. Och den enda anledningen till att vi upptäckte det var ju att vi hämtade lite tidigare, så då vet man ju inte heller hur länge det här kan ha pågått, säger hon.
När Ronja fick reda på vad som hade hänt var hon på jobbet. Hon blev arg och ledsen och satte sig direkt för att göra en anmälan till Skolinspektionen. Dagen efter polisanmälde pappan händelsen, som rubriceras som frihetsberövande.
– Men polisanmälan kommer antagligen att läggas ner i och med att de anser att det är Skolinspektionens jobb, säger Ronja.
Efter händelsen har hon pratat med förskolans rektor och Flens kommun.
– Jag hörde av mig till alla, känns det som. Rektorn tog det väldigt bra, hon gjorde en kränkningsanmälan och en incidentanmälan direkt. Så som jag har förstått det utreds det här just nu på förvaltningsnivå. Men jag har inte hört mer än så.
Efter att rektorn på förskolan fått reda på vad som hänt, lovade hon att personen som stängt in Theodor inte skulle få jobba mer på förskolan.
Men så blev det inte.
När Ronja och Theodor kommer tillbaka efter ledigheten så är personen kvar på förskolan.
Vad tänkte du då?
– Jag blev så arg. Låser man in ett barn så ska man ju inte jobba med barn. Jag tycker inte det.
Ronja kontaktade skolledningen igen, som då hade en ny rektor. Då fick hon till svar att det kan bli så att personen kommer att fortsätta jobba på förskolan, eftersom det är svårt att få tag i personal.
Men det hade den tidigare rektorn lovat?
– Ja. Den nya sa att de kan försöka se till att personen jobbar på en annan våning i stället, men enligt mig ska personen inte jobba med barn överhuvudtaget.
Har du pratat med personen som stängde in Theodor?
– Ja, personen ringde mig dagen efter den fick veta att vi skulle polisanmäla. Personen grät och sa till mig att det inte var den som ställde dit stolen utanför dörren utan att det var ett annat barn som gjorde det. Men till min exman har personen sagt att den gjorde det för att hämta vatten och till den före detta rektorn säger personalen att de ville bromsa Theodor. Så vad ska jag tro på?
Vad tror du på?
– Jag tror att de behövde en paus. Lite andrum helt enkelt. Men man ber någon ta över då, man låser inte in ett barn. Det är helt oacceptabelt.
Det finns ingen tanke från dig att vara förlåtande, att personen lärt sig en läxa och att det aldrig kommer hända igen?
– Nej, så känner jag inte.
Henrik Ljungqvist är skolchef på Flens kommun. Han berättar att han känner till Theodors fall väl, och att han fört diskussioner med förskolans rektor efter att det inträffade.
"Jag ska prata med rektorn och försöka lösa så att personen inte jobbar mer på den berörda förskolan", säger Henrik Ljungqvist som är skolchef på Flens kommun.
Vad har ni pratat om då?
– Vi har pratat om rutinerna när man är ensam med ett barn och vad man bör göra och inte göra, och att det måste förtydligas till personalen, säger Ljungqvist.
Men stämmer det att ett barn blev instängt i ett rum?
– Åsikterna går väl lite isär om vad som faktiskt hänt. Men det är väl klart att vi inte låser in barn. Enligt personalen var det här under en väldigt begränsad tid och precis då kom pappan för att hämta barnet, som då satt och lekte i det här rummet. Det var inte så att han inte kunde ta sig ut, utan han kunde öppna om han ville. Jag vill också förtydliga att det här rummet har glasfönster så att man ser in i det hela tiden.
Enligt mamman stod det en stol för dörren, kan verkligen en fyraåring komma ut då?
– Stolen stod där, men inte mot handtaget som jag har förstått att vissa vill få det till. Det fanns ett skäl till att han var i rummet just då och att han inte skulle ha möjlighet att bara rusa ut för att ställa till det för andra barn. Just där och då var han ensam i rummet, och det är klart att det inte är så man ska hantera det. Det fanns andra sätt att lösa det här på, att personalen tar med barnet, exempelvis.
Ska det få gå till så här?
– Jag vill egentligen inte prata mer om fallet som sådant, men det är klart att vi måste se över rutinerna. Jag säger inte att vi gjort rätt här, men inte heller att det varit någon allvarlig incident.
Om löftet Ronja fick som bröts, att personen inte skulle jobba något mer på förskolan men ändå fortsätter att göra det, svarar Ljungqvist:
– Jag kände inte till det löftet och vet inte om den nya tillförordnade rektor gjorde det heller. Men jag ska prata med rektorn och försöka lösa så att personen i fråga inte jobbar mer på just den förskolan. Och då inte i syfte att försöka lära någon en läxa utan mer med hänsyn till vårdnadshavarna. Särskilt om det är så att dem har fått det löftet, då ska vi försöka hålla det. Så har vi gjort förut när det uppstått andra situationer på andra ställen, berättar Ljungqvist.
Hur följer ni från kommunens sida upp det här?
– Vi har gjort en kränkningsanmälan och en incidentanmälan och vi följer såklart upp det här. Det handlar om att prata med vår personal på plats. Det vi behöver göra, vilket kanske kan låta förvånande, är att se till att vi inte ska ha barn i stängda rum ensamma. Oavsett om det finns insyn eller inte.