Mariya och Volodymyr Petrenko, som bor i Flen, berättar om kriget i Ukraina. Han har på sig ett traditionellt plagg från hemlandet, och hon en t-shirt som hyllning till folket.
För nästan sju år sedan flydde de från sitt hem i Donetsk och kom så småningom till Valdemarsvik. Mariya Petrenko, maken Volodymyr och deras två söner började skapa ett nytt hem, men Migrationsverket sa nej, gång på gång. I april förra året flyttade de till Flen men utvisningsbeslutet hänger fortfarande över dem. Vad som händer nu, efter den senaste tidens utveckling, vet de inte.
– Migrationsverket har hela tiden sagt att vi kan resa till en annan del av Ukraina, men vi har sagt att det inte går. Vi har sagt att det snart kommer bli krig i hela Ukraina, säger konstnären Mariya.
På köksbordet framför henne ligger en bricka med färger och en pensel. Just nu arbetar hon med träägg från hemlandet som målas i klassiskt petrykivka-stil. Hon beskriver det som "folkets konst" och berättar om hur man kan använda fingrarna som redskap om man inte har råd med en pensel. Men hon använder egentillverkade penslar försedda med korta katthårstrån.
Medan hon berättar om konsten och sin utbildning plingar telefonen då och då. Samtidigt som februarisolen gassar genom köksfönstret vet hon att hennes syster har baxat ett stort skåp framför sitt, som skydd mot bomberna som faller i hemlandet.
– Hon säger att de inte får plats i skyddsrummen. Istället har hon identifierat vilka två väggar som är lägenhetens starkaste och mest pålitliga. Där ligger hon på golvet och väntar. Det är för farligt att åka därifrån.
"Slava Ukraine, Gerojam slava", har Mariya Petrenko skrivit på en lapp och ber särskilt om att tidningen ska ta med det i artikeln. Det betyder "Ära till Ukraina! Ära till hjältarna!"
Innan vårt möte har Mariya sammanfattat sina tankar i skrift. Dels för att inte glömma något, dels för att ha något att luta sig mot när hon yttrar det overkliga:
"Detta krig är inte bara i Ukraina. Detta är ett krig mot hela den civiliserade världen med rysk aggression och dess propaganda".
Hon är kritisk till folket som låtit Putin sitta vid makten så länge, men är också övertygad om att många i Ryssland inte har full inblick i vad som sker i Ukraina sedan förra torsdagen.
Dagen efter att kriget bröt ut åkte Mariya och hennes man till Stockholm för att protestera utanför den ryska ambassaden. Bilden är från dagen innan, den 24 februari.
Konsten ger henne det närmaste hon kan komma ett lugn i den kaotiska situationen. Maken Vladimir sitter klistrad vid dataskärmen för att följa nyheterna för att sedan informera Mariya om det viktigaste, medan hon målar.
– Det är bättre, annars skulle mitt hjärta gå sönder helt, säger hon.
Alla pengar som Mariya Peternko tjänar på sin konst just nu skickas till hemlandet. "Jag vet att det är en droppe i havet, men jag måste göra något", säger hon.
Den klassiska dekorationsmålningen påminner om den svenska kurbitsen och Mariya blandar gärna tradition och inspiration från de båda länderna. Hon har målat såväl dalahästar som pinnstolar med petrykivkablommor.
– Alla i Sverige tycker om pinnstolar, säger hon och ler.
Samtalet går från kriget till konsten och tillbaka igen. Det sneda leendet försvinner tvärt.
– Ibland vaknar jag och nyper mig i armen. Jag hoppas att det här var en mardröm.
Ukrainsk konst på en svensk möbel. Mariya Peternko blandar gärna inspiration från de båda länderna.
Förutom konsten är idrottande ett stort intresse hos Mariya, som bland annat har tävlat i gymnastik. När hon var nyinflyttad i Flen och ute på en joggingtur sprang hon förbi en stor byggnad med skär fasad och stora fönster. En kvinna satt vid en vävstol och arbetade och Mariyas nyfikenhet väcktes.
– Vi fick ögonkontakt och jag vinkade åt henne att komma in, berättar Anne Sjöberg, på kulturföreningen Flen världsorkester.
Nu kliver Mariya in på Amazon igen.
Mariya Petrenko, utbildad konstnär från Ukraina, har varit i Sverige i nästan sju år, varav ett år i Flen.
Här samlas människor med olika bakgrund varje onsdag för att skapa och fika tillsammans. Det är första gången sedan kriget bröt ut som de ses och Mariya möts av öppna famnar och rullande tårar. "Hur mår familjen? Är de i säkerhet? Vad kan vi göra?"
Överallt i rummet står konstnärs- och hantverksmaterial, några stickar, någon sitter vid en dator och Anne ordnar med fika. Skapandet ger lugn och gemenskap, vare sig de ägnar sig åt det hantverk de är vana vid eller om de lär sig något nytt – kanske med tradition från någon annans hemland. Mariya höll en målarkurs i ateljén intill under hösten och när hon känner sig redo blir det ytterligare en.
– När som helst du känner dig redo, säger Anne.
Mariya Petrenko hittar stöd i skapandet och gemenskapen i kulturföreningen Flen världsorkester.
Under tiden ska hon sälja sina målade ägg via föreningens butik och via sina egna kanaler. Pengarna skickas till behövande i Ukraina.
– Jag vet att det är en droppe i havet, men jag måste göra något.
Hon sveper med fingret över telefonens skärm och visar bilder på virkade små djur i pastellfärger.
– Min syster är också konstnärlig, vi har det gemensamt, säger hon och ett leende letar sig åter fram i det sammanbitna ansiktet.