"Kroppen värker, vi gråter när vi ingen ser, vi springer så fort vi kan och vänder ut och in på oss själva, så sammanfattade Helena Bejmar, undersköterska på Slottsängen, arbetssituationen för tidningen i september. Sedan mötet har två nya timvikarier anställts. "Det känns mer stabilt, men sårbart", säger hon nu.
Carola Näslund-Räisänen, Helena Bejmar och Susann Waltersson har tillsammans gjort 98 yrkesår inom vården, 59 inom den i kommunens regi. De har upplevt arbetssituationen som extra tung den senaste tiden.
Tiden efter sommarsemestern kändes ovanligt kaotisk – och då kom ett brev från enhetscheferna om att de ska vara "väldigt restriktiva" med att bevilja semester under helger under en fyramånadersperiod. Det för att säkerställa en god arbetsmiljö.
Cecilia Jonsson, tillförordnad avdelningschef för äldreomsorgen, konstaterar att det var olyckligt formulerat.
– Enhetscheferna har skrivit det här för att vara transparenta och tydliga med situationen vi står inför, med svårigheterna att få in vikarier och bemanna upp, säger Jonsson.
Brevet består av två delar: bakgrund och beslut. Och det är just det som Jonsson är kritisk till.
– Att det är formulerat som ett beslut är olyckligt och det kommer vi verkligen ta med oss i framtiden när vi kommunicerar med medarbetarna.
Frågan borde ha lyfts på en arbetsplatsträff så de anställda hade kunnat framföra sina synpunkter till sina fackliga representanter.
Vårdpersonal inom den kommunala verksamheten beskriver läget som tufft. Avdelningschefen delar den uppfattningen – men beskriver problemet som nationellt snarare än lokalt.
– Jag vill vara jättetydlig med att det inte är fråga om någon förändring eller inskränkning i arbetstagarnas rätt att önska eller ansöka om semester. Vi följer fortsatt gällande semesterlag och kollektivavtal.
Så det är ingen skillnad nu mot tidigare?
– Alla som har arbetat under sommaren vet hur otroligt ansträngt det har varit i verksamheten med att få in vikarier. Så under en period kan det nog vara svårare att få sin semester beviljad.
Hon lovar dock att man ska göra en bedömning för varje enskild ansökan.
När det senare under hösten gick ut information om att ingen semester kommer att beviljas mellan 15 december och 15 januari kände sig Bejmar än mer uppgiven.
– Ännu ett slag i magen, kommenterar hon.
Personalen som tidningen pratar med upplever att budgeten inte är anpassad för att ta in vikarier annat än under sommarens semesterperiod, vilket inte stämmer enligt Cecilia Jonsson. Däremot görs en ständig prioritering. "I den mån vi saknar vikarier på pass som behöver göras så tar vi in vikarier", säger hon.
Carola Näslund-Räisänen, skyddsombud och nattarbetare på Slottsängen, härleder problemen tillbaka till 2018. Med 55 miljoner kronor i underskott för socialförvaltningen var neddragningar ett faktum. Samtidigt lanserades "Heltid som norm".
– Då fick stressen sin grogrund och det ligger till grund för den psykosociala stressen vi har i dag när folk inte orkar jobba fulltid längre. Nu är det många som vill gå tillbaka ner i tid, blir sjukskrivna eller söker sig till andra jobb. Kommunen går miste om utbildad och rutinerad personal.
Cecilia Jonsson är medveten om den ansträngda situationen. Hon kopplar frågan till samhällsproblem som sträcker sig långt utanför kommunens gränser, med ett ökat vårdbehov i kombination med minskad tillgång på personal. Hon tror att digitala lösningar är en nyckel.
– Vi har jättesvårt att få vår personal att räcka till, så det handlar om att komplettera och avlasta den befintliga personalen med digitala lösningar när det är lämpligt och kan stärka brukarnas självständighet.
Den ansträngda situationerna ger personalen lite tid för de äldre, utöver det allra mest nödvändiga. "Det är liksom ingen boskap vi håller på och motar med", säger Susanne Waltersson på hemtjänsten i Sparreholm upprört.
Susanne Waltersson på hemtjänsten i Sparreholm beskriver hur vårdtagarna drabbas av situationen:
– Man får stressa in hos de äldre med andan i halsen och även om någon sitter och gråter ska vi säga "jag kan inte stannar här, jag måste vidare".
Det påverkar hur hon mår även på fritiden och ibland frågar hon sig själv varför hon inte bara slutar.
– Det är mötet med de gamla som jag brinner för. Glädjen i deras ögon när man gör deras dag! Men det är det här andra, att man inte känner sig värd något. Det är tråkigt.