Nu har vårdcentralen själva gjort en Lex Maria-anmälan till Inspektionen för vård och omsorg.
Knappt tre månader har gått sedan Josefina Nicklasson berättade öppet om sin allvarliga bröstcancer för tidningen. Medan hon guppade runt med bebisen Loa sovande i sele på mage och tårar rinnande nedför kinderna berättade hon om vårdcentralens miss och om hur de verkade ha avslutat ärendet med ett ursäktande brev.
– Jag är livrädd att någon annan ska behöva gå igenom samma sak, säger Josefina Nicklasson.
Men nu har vårdcentralen själva gjort en Lex Maria-anmälan till Inspektionen för vård och omsorg.
– Jag hade inte hört någonting från dem efter min anmälan, men efter att ni hade skrivit om det i tidningen så ringde de mig och sa att det inte var nedlagt men att det kunde ta väldigt lång tid, berättar Josefina.
Hur känns det att de nu har anmält händelsen?
–Så himla skönt! Det var det här jag ville, att få någon slags upprättelse och att det inte ska hända någon annan. Nu kommer de förhoppningsvis vara mer försiktiga nästa gång, säger Josefina.
Det var 2018 som hon vände sig till vårdcentralen i Flen efter att ha hittat den ärtstora knölen på utsidan av sitt högra bröst. Läkaren som tog emot henne ska ha utbrustit "oj, så ung du är". Josefina bad om en mammografi men nekades. Istället skickades hon hem med "ett lugnande besked".
I sin Lex Maria-anmälan står det att händelsen "har bidragit till en fördröjd diagnos som kan ha inneburit en ökad risk för en försämrad prognos".
Men i dag klassas Josefina Nicklasson som cancerfri. Trots att tumören, som var fyra och en halv centimeter stor när den väl upptäcktes ett och ett halvt år efter det första läkarbesöket, var en så kallad hertvå positiv och väldigt aggressiv i sin art svarade Josefina så bra på den inledande cellgiftsbehandlingen att man efter operation konstaterade att ingen efterbehandlande strålning skulle behövas.
Hon lyfter försiktigt på sin mössa. Håret hon har sörjt har börjat växa ut igen och hennes ansiktsform är inte längre påverkad av kortison.
– Det här har varit en känslomässig bergochdalbana. Men nu kan jag gå mina promenader, få upp pulsen och jag känner att jag kan andas ordentligt igen. Däremot har jag mycket att jobba med när det gäller det känslomässiga.
För efter de intensiva behandlingarna finns nu mer tid för reflektion.
– Det är som ett trauma. Väntan har varit olidlig och jag har varit så rädd. Jag har försökt ha en positiv inställning men tanken har ju alltid funnits där, "tänk om".
Bara dagar efter att Josefina Nicklasson fött sitt andra barn fick hon sitt cancerbesked.
Hon säger att hon får bra hjälp av en kurator, men upplever ett litet glapp i vården där hon hade önskat lite mer regelbunden kontakt och uppföljning efter de avslutade behandlingarna.
– Nu måste jag börja lita på min kropp igen. Men det var så läskigt att jag blev så sjuk trots att jag inte alls kände mig sjuk. Och det här med att jag blev avfärdad av läkaren när jag väl sökte vård har gjort att jag har lite svårt att lita på min egen instinkt.
När hon talar om framtiden börjar tårar att rulla igen.
– Tänk att jag snart ska få börja min mammaledighet! Att jag ska få njuta av det! Även om det är corona så vill jag bara få kunna njuta lite av att vara mammaledig fullt ut, inte gå runt och inte vara mig själv.
– Jag har varit så trött och orolig, jag har påverkats så mycket av cellgifterna. Men nu känns det lyxigt och mysigt att få lägga all tid och energi på familjen istället för på en cancerbehandling.