Men uppenbarligen händer det ibland, och snabbt dessutom.
– Det var mindre än en vecka till audition när jag fick samtalet från Kungliga Operan. Det händer liksom inte, här kommer jag, 20 år, men jag var så extremt målmedveten och taggad och ville det så mycket att jag inte blev direkt nervös.
Konkurrensen bland sopraner är stenhård men hon gled igenom det lilla nålsögat och fick den eftertraktade rollen.
– Det är tufft, många som håller på och det gäller att passa i rösttyp, utseende och vara tillräckligt duktig. Jag spelar en pojke i 10-årsåldern och regissören hade först som krav att det skulle vara en pojke i rollen. Men föreställningen är på franska och det är ingen förstärkning, du ska höras ut till hela publiken så det funkade inte så bra.
"Pelléas och Mélisande" är alltså en fransk opera och Emilias franskakunskaper sträckte sig bara till grundskolenivå.
– Jag har tagit hjälp av en språkcoach och nu har man lärt sig det med rätt uttal. Att det är svårt gör att det sätter sig.
Emilia Utter växte upp i Dunker och medverkade i Dunkers skolas återkommande musikaler. Hon hade således ett tidigt intresse för artisteriet vilket ledde till det naturliga valet av gymnasium – musikskolan Lilla Akademin. Till årets föreställning på Dunkers skola – Tuva och tidsmaskinen – har hon lagt ner mycket tid på att skriva musiken och förutom sångerska titulerar hon sig som låtskrivare.
– På Lilla Akademin läste jag klassisk musik med sång som huvudinstrument. Jag kände att klassisk sång är rätt väg att gå, det är fantastiskt och aldrig tråkigt. Det finns så mycket utvecklingsmöjligheter och spännande vägar man kan upptäcka. I opera får jag kombinera sång med skådespel och det har jag alltid tyckt om att göra.
Trots det var det inte Birgit Nilsson hon som liten flicka stod hemma framför spegeln och försökte efterlikna.
– Jag är uppväxt med att imitera Whitney Houston och Lena Philipsson men när jag upptäckte den klassiska musiken och sången fick det mig att gå åt ett annat håll. Men jag gör en del annat också och alla genrer kompletterar varandra och fyller sitt eget syfte.
Förutom rösten är trumpet hennes favoritinstrument.
– Jag har en trumpet hemma, det är häftigt och man kan göra väldigt mycket med den. Det påminner om sången i hur man formar ljudet till hur man vill ha det och jag tror det hjälpt mig mycket.
"Pelléas och Mélisande" spelas åtta gånger och om den blir en succé kan den mycket väl återkomma på repertoaren. Emilias framtidsplaner är glasklara.
– Rollen är extremt bra att ha med sig och kan säkert hjälpa mig väldigt mycket. Mina planer är att börja studera på Musikhögskolan, Operahögskolan eller någon annan. Jag vill fortsätta sjunga och få stå på scen och bli en otroligt bra operasångerska helt enkelt.