Det är en vacker decemberförmiddag när tidningen hälsar på hemma hos den före detta läraren på Kungsgatan.
‒Det här lägenheten är från 1928. Den är dyr men läget är väldigt attraktivt. Vi befinner oss på gammal exercismark, förklarar Ludvigsson.
Bredvid köket finns ett pyttelitet arbetsrum där han har sin dator.
‒Här tillbringar jag en stund varje dag, förklarar författaren.
Innehållet i Syster Bror och Broder Svea är tämligen likvärdigt.
‒Vi kan kalla dem för kåserier, säger Ludvigsson.
Det innebär episoder både från barndomens Ripsa några mil söderut och från hans långa sejour på Malmaskolan.
‒Där arbetade jag i 40 år, mest som speciallärare.
Under slutet av yrkeskarriären testade han även på deltidsarbete på Komvux i Flen.
‒Nu har jag varit pensionär i 22 år, säger Ludvigsson.
Hustrun som drabbats av Alzheimers sjukdom vårdas på ett hem i Flen, Drejarskivan, men Per-Olof Ludvigsson tycks reda sig gott.
‒Som tur är gillar jag att laga mat. Städhjälp har jag två gånger i månaden.
I Stockholm finns samtliga tre barn och även fyra barnbarn.
‒Vi träffas ofta. De kommer hit och de besöker sin mamma, säger Per-Olof Ludvigsson vars dotter Maria uppenbarligen ärvt hans skrivarintresse – hon arbetar nämligen som ledarskribent på Svenska dagbladet.
När det gäller pappans intressen bör även korsord och utfärder med båten på Båven nämnas.
‒Tyvärr kan jag inte läsa så mycket längre. Synen är ganska dålig, detsamma gäller hörseln, konstaterar Per-Olof Ludvigsson.
Är du musikalisk?
‒Till husbehov. Jag spelar inget instrument men fick ju förstås lära mig att sjunga en och annan psalm för mina elever. Det var ju andra tider med morgonsamlingar när jag började arbeta i skolan.
Apropå psalmer så är Malmköpingsbon kyrkligt aktiv, nämligen i den katolska kyrkan i Eskilstuna.
Han har alltid varit kristen.
‒Redan i tonåren började jag fundera på att konvertera. Men jag var inte redo förrän för 18 år sedan.
Bil kan han inte längre köra men en gudson från Flen ser till att Per-Olof Ludvigsson kommer till mässan varje söndag.
‒Jag har även en stor bekantskapkrets här i Malmköping. Det blir så efter många år på samma ort – jag kom hit 1955.
Kan vi få några smakprov från den nya boken?
‒Den består av drygt 20 episoder. Till exempel kan det handla om svampplockning i Ripsa, hur komplicerat det var att telefonera runt Båven i min barndom och saker som hände under åren som lärare. Jag har även med en dramatisk utflykt som barnbarnet Axel och jag fick uppleva här för sex år sedan.
Varför blev det en uppföljare till Syster Bror?
‒Det är många Malmköpingsbor som varit på mig och tjatat, de uppskattade min första bok. Jag bestämde mig i somras för att sätta fart.
‒Syster Bror såldes i cirka 240 exemplar. Jag har en känsla av att den här kan nå ännu fler. Min första bok kommer dessutom i nytryck.
Hur kom du på de något lustiga titlarna?
‒Syster Bror var en manlig sjuksköterska som jag träffade på och Broder Svea handlar om en kvinnlig präst.
Han utesluter inte en komplett trilogi.
‒I så fall ska den sista boken heta Fadder Allan. Men med tanke på utgivningstakten hittills kommer jag att vara 94 år nästa gång. Så vi får väl se vad som händer.
Broder Svea släpps i samband med Malmköpings julmarknad 9–10 december.