Det kanske var kören som var födelsedagsbarnet, men den fick finna sig i att hamna i skymundan denna afton, när Ingemar Peterson skulle avtackas.
Floda kyrka var full av människor som ville vara med och hylla Katrineholms kammarkör på 35-årsdagen, men framför allt för att ta farväl av Ingemar Peterson.
Romantiskt och lyriskt
Konserten på en och en halv timme bestod av ett program som spände över sakrala verk från de tre gångna seklen och romantiska och lyriska stycken med både ett och två hundra år på nacken, men det vore inte Katrineholms kammarkör under ledning av Ingemar Peterson om man inte också gav sig på mer modernistisk musik.
Som vanligt fick körens duktiga sångsolister – Pia Fagerberg Svanqvist, sopran, Ylva Sundahl, sopran och Magnus Bosson, tenor – samt Jan Ingemarsson, flöjt, stort utrymme. Hilde Löfqvist gjorde som vanligt en god insats genom att ackompanjera på flygeln.
Gråten i halsen
Men det som präglade konserten var trots allt inte valet av stycken, tekniskt framförande, klang och tonalitet utan alla starka känslor som fick hela konserten att vibrera.
Flera medlemmar i kören sjöng med gråten i halsen, och Ingemar Peterson var märkbart tagen av aftonens betydelse. För honom och för kören som från och med nu kommer att förändras.
Läs hela artikeln i tisdagens papperstidning.