Gamla glödlampor har Eivor Hällström till exempel målat, dekorerat och hängt i granen, kottar är plockade under träden i Skiftinge och målade. Hela vinterlandskap är uppdukade i bokhyllan och på bord.
Hur känns det att fylla år så nära jul?
– Alla säger att det är fel tid. Men jag lär väl vara van vid det här laget… Som barn var det förstås tråkigt att födelsedagen gick lite förbi.
Eivor Hällström föddes i Näs församling i Roslagen och kom till Norrköpings barnhem som treåring. När hon var fem hämtades hon av sina fosterföräldrar – tant och farbror som hon alltid kallat dem – och kom till Eskilstuna.
– Jag minns det tydligt, var tillräckligt stor för att förstå att de inte var mina riktiga föräldrar. Senare träffade jag min biologiska mamma. Och jag har fortfarande fem syskon kvar i livet.
Delade ut tidningar
Eivor Hällström gick i Tunafors skola, senare Fristadsskolan och hon bodde under många år i Odlaren. Hon började jobba som springflicka, senare blev hon tidningsbud, stannade som det i nära 30 år, och parallellt timanställdes hon också som sjukvårdsbiträde. Hon gifte sig och fick fem barn. Hennes första man dog 1981.
– Jag cyklade runt med tidningarna Folket och Kuriren som kom ut på eftermiddagarna då på 1940- och 1950-talet, minns Eivor Hällström. Jag tjänade 65 kronor/månad. Varje Kristi Himmelsfärds dag var vi alla tidningsbud lediga, eftersom det inte kom ut någon tidning. Då bjöds vi på en liten resa. Det var roligt.
– Ines Svärd hette vår ledare på den tiden.
Flyttlass nummer ett gick sedan från Eskilstuna till Värmland, Eivor skadade ryggen och opererades för diskbråck. Men kom tillbaka till Eskilstuna igen 1955.
– Blir jag bra från det ryggonda ska jag söka jobb inom sjukvården, tänkte jag. Och på den tiden var det bara att ringa lasarettet och fråga. Jag fick börja direkt som biträde på dåvarande epidemin i Eskilstuna och senare på långvården. Jag jobbade natt, eftersom det passade med barnen.
Trivdes du som sjukvårdsbiträde?
– Ja, jag tyckte om att få lära mig lite av varje genom åren. Det blev nästan 30 år totalt. Men 1983 – när jag åter flyttat till Värmland för att jag träffat en ny man som jag förlovade mig med – fick jag någon typ av muskelinflammation. Läkaren sa att jag hade fibromyalgi och sjukskrev mig. Men jag har aldrig haft fibromyalgi i hela mitt liv… Jag blev bättre från inflammationen. 1988 pensionerades jag dock, som 63-åring.
Eivor Hällström blev ensam igen och flyttade 2003 tillbaka till Eskilstuna.
– Jag ville till Skiftinge – även om många sa att det inte var något bra område – för jag hade flera gamla jobbarkompisar här. Nu är de visserligen borta. Men jag trivs, bor i ett 55+ hus.
Vad gör du om dagarna?
– Jag har min hund Sessan som jag går ut med tre gånger om dagen. Hon är verkligen ett bra sällskap. Och så går jag upp till Delfinen ganska ofta och spelar bingo.
Hur känns det att fylla 85?
– Inget speciellt. Visserligen dök jag på skallen i augusti, då kände jag mig som hundra. Men nu är allt som vanligt igen.
Anneli Seidl