Släkt, vänner och bekanta från de föreningar Signe är med kom i går till kalaset i församlingshemmet. Eskilstuna-Kuriren passade på att gratulera med en tårta. Även Flens kommun uppvaktade. Visst har Signe Ramström läst Jonas Jonassons påhittade bok om hundraåringen i Malmköping som rymde från sitt eget firande. Men Signe som är den äkta 100-åringen i Malmköping hade inga planer på att rymma från sin födelsedag.
– I dag känns det riktigt bra. Här är så mycket människor, sa Signe.
Släkten och vännerna sjöng en sång om att Signe visst fyllde 100, men att hon är som en tjej.
Barnsköterska
Signe Ramström föddes i Karlskrona och hade fyra syskon. När Signe hade konfirmerats och var 15 år började hon att arbeta.
Hon ville bli barnsköterska och fick arbete på Mjölkdroppen. Där fick Signe sterilisera flaskor och koka välling som mammor fick komma och hämta till sina bäbisar. Mjölkdroppen fungerade också som vår tids barnavårdscentral med läkare som undersökte barnen.
När Signe blev 18 år gick hon i skola på Vita bandets småbarnshem i Helsingborg. Direkt efter utbildningen fick hon plats som barnsköterska i en familj som först bodde i Helsingborg och sedan i Göteborg.
Signe stannade i familjen i flera år. Nästa arbete var som föreståndare på en barnkoloni i Västergötland. Efter det åkte hon hem till Karlskrona på besök.
– Jag kunde inte åka hem ofta. Jag hade 50 kronor i månaden som barnsköterska och det kostade 30-40 kronor att resa från Helsingborg eller Göteborg till Karlskrona, berättar Signe.
När hon var hemma hos sina föräldrar sökte Signe plats som barnsköterska i ett hem i Karlskrona. Hon fick anställning och stannade i 15 år. Hon har fortfarande tät kontakt med de fyra barn hon skötte om då.
– Jag tillhör familjen än. Jag är extrafarmor och extramormor åt deras barn och barnbarn. Vi har upplevt sorg och glädje ihop, berättar Signe.
Det var också ett av barnen från familjen där Signe fick plats, Kerstin, som i går anordnade 100-årsfesten tillsammans med Signes syskonbarn.
”Vårdande människa”
1956 kom Signe till Malmköping. Där var hon föreståndare på Arbetshemmet för kvinnor tills det lades ned på 60-talet. Sedan arbetade hon en kort tid i Mariestad på Johanneberg som hade undervisning för psykiskt handikappande.
– Jag är en vårdande människa och jag har alltid haft med människor att göra, säger Signe.
Efter Mariestad jobbade hon på Jättunahemmet i Flen innan hon blev föreståndare på äldreboendet Hemgården i Malmköping. Där arbetade Signe fram till pensioneringen 1974. När man hör att Signe gick i pension för 37 år sedan förstår man vilket långt liv hon haft.
– Jag det är otroligt, att för 100 år sedan var mor tjock och gick och väntade mig, berättar Signe för undertecknad några dagar före födelsedagen.
Signe är en alert kvinna som bjuder på fika och gärna diskuterar händelser i samhället.
– Tänk att jag skulle bli 100. Men kroppen säger ifrån, jag skulle vilja göra mycket mer.
Signe är dock aktiv i SPF Malmabygden och kyrkan i Malmköping. Hon har tidigare varit söndagsskolelärarinna och kyrkvärd. Andra intressen är handarbete och korsord. Signe har också rest mycket i sitt liv. Hon har bland annat varit i Israel, Ryssland, Belgien, Holland och Sri Lanka.
– Jerusalem och Sri Lanka var mina vackraste resor.
Ljus barndom
Med 100 år att blicka tillbaka på är frågan vilken tid i livet som varit den bästa.
– Barndomen. När jag hade mor och far och syskonen fick vara tillsammans. Jag hade en underbar mor och far.
Signe berättar minnen från den tiden.
– Nästan varje sommarkväll hade mor kaffet klart när far kom från arbetet. Då tog vi med kaffet och tog båten ut på en holme. Söndagarna var vi också ute på havet och hade sill och potatis med oss. Barndomen var underbar.