– Mitt första jobb i tidningsbranschen var på Borås Tidning. Min man Anders – som jag träffade som 17-åring – fick jobb som bankjurist i stan 1966. Innan dess hade vi bott tillsammans i Västerås och Stockholm och under Anders tingtjänstgöring i Eskilstuna bodde vi på Österby gård i Näshulta.
– Det var så annorlunda på den tiden. Mycket lättare att få jobb än det är för dagens ungdomar. Jag bara gick upp till Hans Larsson som var redaktionschef på Borås Tidning och frågade om det var något jag kunde göra. Och det fanns det.
Journalistutbildning/meriter?
– Jag tyckte mycket om att skriva. Det räckte på den tiden.
Lisbeth Hedbergs första artiklar handlade om barnomsorg och fick stor uppmärksamhet. Då ska man veta att detta var på slutet av 1960-talet, den stora daghemsboomen kom först på 1970-talet, avsaknaden av barnomsorg var ett hett ämne.
Hennes egna tre barn var då 7, 6 och 2,5 år gamla.
Hur löste du själv barnomsorgsfrågan?
– De två äldsta gick i skolan, den yngsta hade jag ibland dagmamma till och sen fanns möjligheten att sitta hemma och skriva.
Efter några år i Västsverige blev det Stockholm igen. Lisbeth började på Expressen hos legendariske redaktionschef Sigge Ågren. Senare blev det Svenska Dagbladet i närheten där fadern Allan höll till.
I samma veva skilde sig Lisbeth. Som ensamstående mor behövde hon rejälare inkomst än journalistyrket gav henne. Hon bytte bransch. Sparbankernas fastighetsbyrå ville ha personal. De sökte 350 killar till Stockholm.
– Men jag gav mig sjutton på att jag ändå skulle få jobb där. Och det fick jag – 1969 som första kvinna på företaget. Och så började jag sälja fastigheter i norra delarna av Stockholm; i Danderyd, Djursholm och kring Näsby park där jag bodde då. Det var stora, dyra villor och jag tjänade bra.
Så dog Lisbeths mamma Gretel 1971, endast 66 år gammal, och Lisbeth valde att flytta tillbaka till Sörmland där hon vuxit upp, flyttade tillbaka till gården som modern köpt 1940. Lisbeth rustade den efter rådande 1970-talsstandard. Och så startade hon egen fastighetsbyrå. Hon var verksam som egen företagare i ungefär 15 år.
– Men 1983 såldes gården, det blev också svårare att vara fastighetsmäklare. Samtidigt flyttade jag till villa i Stenkvista i stället. Efter det tog jag upp journalistyrket igen och det blev jobb på Folkets lokalredaktion i Kungsör och hade sedan Kungsörs Tidning under ett år där Lisbeth bland annat skrev om alla kulturpersonligheter som konstnärerna i stan. Därefter blev det tidningen Mälardalens affärer fram till pensionen.
– Jag har alltid jobbat mycket och tyckt om det, fortsätter Lisbeth Hedberg. Som ensamstående mor har jag varit lyckligt lottad att mina barn trivts i sina respektive skolor under tiden.
Intressen i dag?
– Klassisk musik och konst. Jag leder skrivarkurser, konstkurser, sjunger i kör. Och att jag bor här i Kungsör beror främst på att min yngsta dotter Kerstin och hennes dotter Juliana gör det.
– Jag har också rest kolossalt mycket i mitt liv. Varit i alla världsdelar.