Yvonne – kocken med revy och mat på menyn

– Jag trivs jättebra. På vardagarna jobbar jag som kock på föräldrakooperativet Kotten på Sveavägen och serverar hemlagad mat till 0-5-åringarna. Tidigare under många år jobbade jag som barnskötare och drev även Tumbo Mat & Café. Favoriträtt? – Korngryn och fläsk. På fritiden får Yvonne leva ut allt annat hon har inom sig genom att stå på scenen. – Där mår jag riktigt bra. Med Eskilstunarevyn spelar vi Guldsk(r)att några helger till. Sen blir det lite lugnare. Beskriv dig själv: – Ofta glad, skrattar mycket. Humor är jätteviktigt även i min vardag. Det märks när vi ses. Yvonne har lätt till skratt. Ögonen, ja hela hon, lyser på något sätt. Hon är färgstark. Andas liksom primadonna – även om hon inte själv ser sig som en sådan. Men på scenen i Eskilstunarevyn får man ibland den känslan. Vilka karaktärer gillar du mest? – Kanske där jag får ”fula ut mig” ordentlig och vara odräglig. Eller karaktärer där det finns oväntade vändningar med i bilden (som i Kylskåpsrundan och Finska vänorten med Eskilstunarevyn) och sångnummer förstås. Nervös? – Jag är alltid nervös innan en föreställning. Det måste man vara, men inte så mycket så man är helt skakig och glömmer repliker. Blygseln växt bort När Yvonne var barn var hon däremot jätteblyg, vågade inte prata inför klassen. – Allt det har jag tagit igen nu. Men det är förmodligen lättare när man inte behöver vara sig själv och när man har ett manus... Efter barnkör, talangtävling och många år som sångare i dansbandet Gul & Blå inklusive några rockband, har det främst varit teater för Yvonnes del. Det började redan på Folkhögskolans estetiska linje. – Det ledde senare till att jag började i Scenknuten, fortsätter Yvonne. Kiss me Kate 1991 var min första föreställning. Sen Spökhotellet, Me and my girl och i Anything goes gjorde jag min första huvudroll. Yvonne minns också huvudrollen i den mer allvarliga uppsättningen Blodsbröder där hon spelar den fattiga mamman som får tvillingar och tvingas lämna bort en av dem. – Där kunde jag identifiera mig, eftersom jag själv adopterat ett barn. Efter tio år med Scenknuten blev det Eskilstunarevy i stället. Tar inte teatern mycket fritid? – Jo, kanske har jag främst tänkt på det sedan jag fick barn, att jag missat mycket med Linnéa. Men jag har frågat henne nu när hon blivit lite äldre om hon vill att jag ska sluta, men hon säger nej. Hon vill också stå på scenen, precis som jag. Fortfarande kul med revy efter tio år? – Ja. Ändå funderar man efter varje säsong om det inte är dags att sluta . . . Hur känns det att fylla 50 år? – Visst stannar jag upp och reflekterar. Lite ångest har jag nog. Det känns lite gammalt med 50 – men ändå inte...

Yvonne – kocken med revy och mat på menyn

Yvonne har alltid varit barnkär. Och sedan hon började i barnkör i 7-årsåldern har hon älskat att sjunga och stå på scenen. På senare år har även en kreativ ådra och ett matlagningsintresset kommit in i bilden. Nu förenar hon dessa världar.

Yvonne har alltid varit barnkär. Och sedan hon började i barnkör i 7-årsåldern har hon älskat att sjunga och stå på scenen. På senare år har även en kreativ ådra och ett matlagningsintresset kommit in i bilden.
Nu förenar hon dessa världar.