Svetlana Mishchenko flydde med sonen Tim Anurov i egen bil. "Det är svårt när du åker och inte vet vart du åker."
Kriget i Ukraina
På Vårfruberga friskola vajar den ukrainska flaggan på skolgården. Från och med tisdagen och ett par veckor framåt ska de flyktingar som har kommit till Fogdön äta lunch på skolan. Tidningen har tidigare berättat att näringslivsprofilen och Fogdöbon Jan Persson och hans fru Agnetha Persson ger husrum åt människor som har flytt Ukraina.
Redan förra veckan fick skolan besök av människor från Ukraina vid ett tillfälle. Wilma Andersson, snart tio år, har förberett sig för att kunna prata med de nya Fogdöborna.
– Jag har gått in på Google translate och kollat hur man säger olika saker på ukrainska. Det står på svenska hur man ska uttala orden, det har jag lärt mig. Jag pratade med en mamma från Ukraina förra veckan, berättar hon.
Det är nu 14 barn i åldrarna 5 till 19 år som har kommit från Ukraina till Fogdön. Sammanlagt handlar det om 32 flyktingar. Bland dem finns läkaren Svetlana Mishchenko, som kommer från Kievområdet.
– På morgonen den 24 februari vaknade jag av att jag hörde explosioner. Jag förstod först inte exakt vad som hade hänt. Innan hade vi fått information om att ryska styrkor kanske skulle invadera Ukraina men jag ville inte tro på krig, säger hon.
Svetlana Mishchenko berättar att det sedan kom dagar då det var svårt att få tag på mat.
– Från den 24 februari till den 2 mars fanns inget bröd och ingen mjölk. I början fick vi hela tiden sitta under husen för att ta skydd. Den 7 mars lämnade jag, min 15-åriga son och vår katt vårt hus.
Svetlana Mishchenko körde sin egen bil hela vägen från Kievområdet till Gdansk i Polen. Sedan fortsatte resan med färja till Nynäshamn.
– Det var en lång resa hit till Sverige. Vi åkte 2 500 kilometer och det tog mer än 3,5 dagar. Ibland sov vi i bilen på bensinstationer. I Polen sov vi en natt på en skola.
Hon fortsätter:
– Det är svårt när du åker och inte vet vart du åker. Du lämnar ditt hem och ser alla förstörda hus och lidande människor.
Samtidigt vill Svetlana Mishchenko berätta att hon uppskattar alla människor som har hjälpt dem.
– Vi är tacksamma för att Jan och Agnetha är våra värdar och får oss att känna som att vi är en del av familjen. Men det är ändå svårt att ersätta hemmet där man lever. Jag hoppas snart kunna återvända hem till ett land i fred även om det är ett förstört land.
Taisiia Fedorishcheva och Milana Moroz fyller år i dagarna och fick på tisdagen blommor och paket av Jan och Agnetha Persson (ej med på bild). I mitten Milanas mamma Oksana Moroz.
Bland ukrainarna finns också Taisiia Fedorisheva, som fyller 13 år på fredag.
– Vi stannade i Charkiv i sju dagar med krig. Det var väldigt svårt att höra bomberna och se på nyheterna hur städerna blev till ruiner. Vi hörde explosioner. Efter en vecka i våra vänners hus blev vi evakuerade av volontärer till en tågstation, berättar Taisiia Fedorisheva.
Vidare säger hon att hon tycker om det hon har sett av Sverige.
– Det är vackert. Naturen påminner mig lite om den i Ukraina även om här är annorlunda med mer berg.
Vårfruberga friskola blir nu en träffpunkt för människorna från Ukraina.
– Det är viktigt att de får en mötesplats. Vi kan inte föreställa oss vad de har varit med om. Vi kan bara ge av vår kärlek, säger skolans rektor Monica Aspe.
Hon har varit i kontakt med utbildningskontoret och efterfrågat om inte Språkcentrums kartläggare kan komma ut till Fogdö och kartlägga flyktingbarnens kunskaper så att de slipper bege sig till Språkcentrum inne i Strängnäs.
– Det här har blivit flyktingarnas miljö. Min upplevelse är att en del av ungdomarna är traumatiserade, säger Monica Aspe.
Hon berättar att skolan kan ta emot fyra till fem förskolebarn och lika många skolelever.
– Men om det kommer en busslast med flyktingar då får vi tänka om och ta emot fler.
"Föräldrar har frågat hur de kan hjälpa till. Om man vill kan man swisha 25 kronor för en måltid till flyktingarna", säger Monica Aspe, rektor på Vårfruberga friskola.
Monica Aspe säger vidare att de på skolan tittar på om även kvinnorna från Ukraina kan få någon uppgift på skolan.
– Det finns absolut möjlighet att sysselsätta mammorna här. Jag tror det är viktigt att de får känna att de är med i något sammanhang även om det så klart är frivilligt. Det finns läkare, lärare, förskollärare och någon som kan hjälpa till i köket bland dem som har kommit.
Monica Aspe berättar att lokalbefolkningen på Fogdö sluter upp för att hjälpa de ukrainska flyktingarna:
– Vårdnadshavare frågar hela tiden vad de kan göra. Förskolan har lämnat gosedjur till flyktingbarnen. Och så har vi eleven Wilma som har en lapp med ukrainska fraser som hon jämt går omkring med.