– 2023 hoppas vi att kanalen ska stå klar, då var det 500 år sedan Gustaf Vasa utsågs till kung här i Strängnäs, och det sägs att han kom just den här vägen, säger Jan Persson, en av tre initiativtagare till mastodontbygget som ännu bara är på idéstadiet.
Kanalbygget är inte gjort i en handvändning. Cirka fem kilometer skulle de behöva gräva, hela vägen från det nedlagda regementet till Härad. Detta via en förmodat kontaminerad sjö som riskerar att förgifta Mälarens vatten. Lägg till att fem broar skulle behöva uppföras och att det samtidigt måste tas hänsyn till ett rikt fågelliv som kan ta skada så förstår du att det är ett projekt med många hinder.
– Det är klart att det är svårt, men det är ju delvis för att det är en riktig utmaning som vi vill göra det, säger Loa Andersson, som får ikläda sig rollen som administratör för bygget.
Han är en flerårig arbetskamrat med Jan Persson, mannen som själv ser sig som en finansiär i första hand. Grundaren av Kilenkrysset hoppas dock att projektet kan få in pengar bland annat genom att tomter säljs utmed den tänkta kanalen.
– Men det är egentligen för tidigt att prata om finansiering, säger Jan Persson.
Gustaf Celsing, den sista delen av trojkan, är själv markägare och fungerar som en kontaktperson för de med mark i anslutning till det eventuella bygget.
– Vi hade ett möte för att kolla av intresset förra veckan. Vi räknade med att det skulle komma cirka tio personer. Det kom 60–70 och i princip alla är positiva, säger han.
Jan Persson upprepar flera gånger att det här inte är något som han gör för att det ska generera pengar. Det handlar snarare om att ge något till Strängnäs och till bygden, även för kommande generationer.
– Det hade varit roligt att lämna någonting efter sig, säger han.
En fråga som inte går att ducka för är att fågellivet kan komma att ta skada av ett kanalbygge. Det rör ett stort område som är svårtillgängligt för människor, det innebär att det är populärt för flera fågelarter, berättar Leif Ekblom som är ordförande i Strängnäs ornitologiska klubb.
– I området häckar bland annat arten rördrom. En av de större populationerna i Europa finns där, vilket innebär att vi har ett internationellt ansvar. Fullföljer man planerna på ett kanalbygge så äventyrar man häckningarna, säger Leif Ekblom, som samtidigt understryker att han inte vill "vifta med stora pekpinnar".
Han önskar däremot att det tas hänsyn till fågellivet. Och hänsyn kommer att tas, försäkrar initiativtagarna.
– Vi måste lösa det för rördrommen, säger Loa Andersson.
– Det sista vi vill göra är att reta upp folk, fyller Gustaf Celsing snabbt i.
Jan Persson framhåller att kanalbygget snarare skulle påverka miljön positivt. Han menar att vattencirkulationen till Sörfjärden skulle öka i och med en kanal som ger ytterligare ett tillflöde. På den punkten får han medhåll från Emma Nehrenheim, miljöforskare vid Mälardalens högskola.
– Vattencirkulationen skulle troligen motverka igenväxning, säger hon.
Gullringen, den sjö som finns på mitten av den tänkta kanalsträckningen, sägs vara förorenad. Något som kommunekologen Gustav Björnstad befarar men inte törs bekräfta.
– Det är troligtvis så att sediment innehåller föroreningar, bland annat från det gamla regementet och återvinningsstationen Kvitten, säger han.
Bottenslammet kan alltså innehålla rester av tungmetaller, tungmetaller som riskerar att spridas i Mälaren om de börjar gräva.
– Det borde ju den som ställt till med också sanera, men allt sånt kommer att ordna sig, säger Jan Persson.
Det är tydligt att det här är ett projekt som ligger initiativtagarna varmt om hjärtat och ännu är det långt till första spadtaget, men Jan Persson är optimistisk.
– Det är massa saker att tänka på, men att tänka på det nu är för tidigt. Det är inte dags att åka till Venedig för att köpa gondoler redan, men om ett tag så, säger han.