Multiinstrumentalisten och Malmköpingsbon Ray Cooper kände för ett gäng år sedan att det var dags att prova på att släppa en soloskiva. Och det föll honom i smaken.
– Jag släppte min första soloskiva 2010 och insåg då hur mycket val jag hade som soloartist jämfört med att spela i ett band. När man skriver en låt i ett band ska alla tycka om en idé för att man ska göra något av den. Det gör såklart att det verkligen bara är det bästa som släpps igenom, men samtidigt så kastar man bort massor med bra idéer, berättar Ray.
Den kommande skivan "Palace of tears" har fått sin titel från ett smeknamn som Berlinborna hade för en gränsövergång i det delade Tyskland.
– Västtyskarna brukade få hälsa på sina släktingar i öst över dagen. En av gränsövergångarna låg i en tunnelbanestation som fick smeknamnet "tårarnas palats" efter smärtan från att skiljas åt från dem man älskar.
Ray Cooper har sina rötter i ett annat europeiskt land. Eller egentligen två. Hans mamma flyttade från Skottland till England där Rays pappa kommer ifrån. Ray har i sin tur alltså flyttat till Malmköping. Året var då 2000 och det är också i hemstaden som han har spelat in sin nya skiva.
Att den lilla orten har visat sig vara en källa till musikaliska samarbeten har varit en positiv överraskning. Bland annat har Ray fått hjälp av violinisterna Jenny Tidman och Patrik Andersson.
– De bor bara några hundra meter bort från mig. Det är otroligt att man kan hitta så duktiga musiker så nära. Det känns som att vara i London med det utbud av musiker som finns där, säger Ray.
Han titulerar sig själv numera som Nordeuropeisk musiker, vilket också hörs på "Palace of tears". Här återfinns musik inspirerad bland annat av spelmanstraditionen i Malmköping.
– Det finns en låt på skivan som heter "The king's birthday". Den är baserad på ett fotografi från 1800-talet som finns här i stadshuset. På bilden står bland annat en slående vacker kvinna, och jag skrev en text där jag undrar vad kvinnan gjorde efter fotograferingen. Med musiken försökte jag sedan fånga spelmannakulturen som finns här på orten.
Han säger att han denna gång soundmässigt inte har velat rikta in sig så mycket på folkmusik, utan sparar det till nästa gång. Men när fotografen inflikar att det ändå låter rätt mycket folkmusik om skivan ler Ray.
– Det handlar nog om referenser. Folkmusikerna skulle nog själva säga att detta inte är folkmusik, men för andra låter det i stället väldigt mycket som att det vore så.
Den som själv vill avgöra hur Ray Cooper låter får chansen den tredje augusti på Teater Klämman utanför Mellösa, och den sjätte augusti i Lilla Malma kyrka i Malmköping. Sedan fortsätter Ray ut i Europa.