Att kombinera lantbruk med snickeriverksamhet är toppen, tycker Filip Eriksson. "När vi har säsong här ställer man hammaren åt sidan och tar traktorn istället, sen byter man".
Som ny ordförande för LRF ungdomen Sörmland vill 23-åriga Filip Eriksson få fart på förbundets sociala kalender igen. Därför var förra veckans besked om fortsatta pandemirelaterade restriktioner en besvikelse. Men förhoppningsvis ändras läget snart och länets unga lantbrukare kan ses för nätverkande, studiebesök och utbildningar igen.
– Vi har nyligen haft en kurs i bokföring, i samarbete med en redovisningsbyrå. Lite sådant matnyttigt tänker jag mig, men egentligen handlar det mest om gemenskap och att göra roliga saker, säger Eriksson.
LRF ungdomen i Sörmland har 487 medlemmar under 36 år.
Han arbetar på gården Ekeby i Forssa, där han växte upp. Där är hans pappa den tredje generationens lantbrukare – han tog över efter sin far som tog över efter sin, som kom till gården 1942. Framöver kommer Filip Eriksson att bli den fjärde.
– Det är ett fantastiskt yrke. Man får jobba ute och med naturen. Det är ett mångsidigt och flexibelt arbete där ingen dag är den andra lik.
Han upplever intresset för att driva lantbruk som stort, men att börja från noll är svårt om man inte har en gård i släkten.
– Det är svårt att komma in om man är intresserad, ung och utan lantbruksbakgrund om man vill driva något eget. Men det är viktigt att man får följa sin dröm.
Filip Eriksson ser fram emot att ta över ansvaret på släktgården Ekeby.
I dag finns ett problem i att lantbruken behöver växa för att verksamheten ska vara lönsam, vilket då gör det ännu svårare för nya aktörer att mäta sig med de redan etablerade, förklarar han.
– Vi har haft kurser i generationsväxling på gårdarna, men jag är sugen på att ordna något i hur man startar upp ett företag också, säger nätverkets nya ordförande.
Gårdens senaste tillskott – kalvarna föddes för bara två dagar sedan.
På Ekeby finns omkring 50 dikor och ungdjur samt en ekologisk växtodling. Och ungefär så lär det fortsätta den dagen Filip Eriksson tar över.
– Vi odlar mycket till Warbro kvarn, gamla kultursorter av lantvete, lite rågsorter, malt, höstvete och vall.
Han kombinerar lantbruket med att snickra och gräva, en kombination han uppskattar.
– Det är bra för kassaflödet, då kommer pengarna in jämt hela tiden. Jag vill ha den här balansen mellan snickrandet och lantbruket, det passar mig bra. När vi har säsong här ställer man hammaren åt sidan och tar traktorn istället, sen byter man.