Värmbol startade matchen fantastiskt bra. Niklas Norman gjorde 1–0 efter fem minuter och de första 15–20 minuterna var det knappt Strängnäslaget kom över halva planen. Kanske var det den återvändande Pelle Isgrens förtjänst?
Vingåkers IF och VFC kom överens på eftermiddagen och klockan 19.00 stod han där i VFC:s blå tröja och ville ha bollen hela tiden från sin yttermittfältsposition. Nu mattades han lite ju längre matchen led, men att han blir ett tillskott för VFC är helt klart.
Annars blev jag inte speciellt imponerad av Viljan. Deras anfallsspel är förvisso av hög klass, men defensivt finns det klara brister vilket VFC borde ha kunnat utnyttja ännu bättre. Det hade man säkert också gjort om planen hade varit i bättre skick.
Viljan kvitterade till 1–1 i 33:e minuten genom Alexander Pihlmark. Då ska man betänka att Viljan en väldigt duktig målvakt Robert Badije som hindrade åtminstone tre solklara lägen från VFC-forwards. Därför var det bara 1–1 i paus.
I den andra halvleken ändrades matchbilden en aning. Viljan var betydligt bättre de första 20 minuterna i andra halvlek och man väntade egentligen bara på att 1–2 målet skulle komma. Framförallt efter en trippelchans som inleddes med skott i ribbans nederkant, men som slutade med att Alexander Juhlin knep bollen.
Den räddningen kan ha betytt vändningen i matchen. För några minuter senare slet sig Niklas Norman fri från sin uppvaktning och gjorde 2–1 helt på egen hand. En mycket stark prestation av den hete Norman.
Men han var inte nöjd med det. I den 83:e minuten drogs han ned innanför straffområdet och VFC fick straff. Niklas tog straffen själv.
– Det skulle jag inte gjort, jag var helt slut, men jag ville göra ett tredje mål, erkände Niklas efter matchen.
Straffen blev riktigt dålig, en markkrypare mitt i målet som målvakten plockade lätt – matchen levde.
Straffmissen tog Norman på rätt sätt och tände till ännu mer och det hann bara gå tre minuter så var han framme igen och fixade dit det avgörande 3–1 när målvakten Robert Badije klantade sig. Först nickade målvakten bort bollen och sedan ägnade han en massa tid åt att skrika på domaren över någonting i stället för att rusa tillbaka in i målet.
Det utnyttjade Niklas Norman genom att avgöra matchen och rulla in bollen i öppet mål.
I VFC var många spelare duktiga. Mittbacksparet Konrad Urbaniak och Niklas Rautiainen kompletterar varandra väldigt bra som de olika spelartyper de är.
David Strömgren var bra på mitten, Matthias Karjalainen likaså. Liksom givetvis hete tremålsskytten Niklas Norman och Jocke Juhlin som stundtals glimtar till, dock skulle man vilja se lite mer explosivitet lite oftare från Jocke sida. Han är ju så bra i de lägena.
Men bäst av alla var Simon Eklöf som lyckades med precis allt i första halvlek och var nästan lika bra i den andra halvan.