Hon rörde sig hela tiden, var trygg med bollen och gjorde både sitt andra och tredje mål för säsongen när Linköping körde över Eskilstuna United på Tunavallen på torsdagskvällen.
Det första betydde 1–0 och kom på nick efter hörna som gick spikrakt in i vänstra krysset bakom chanslösa Emelie Lundberg i hemmamålet.
– En perfekt hörna av Magdalena Ericsson, bara att trycka dit den säger den 1,70 långa Harder.
– Nej, jag är inte längre, men jag har en bra spänst, tillägger hon och skrattar.
Strax efter paus tryckte samma tjej in 2–0 i högra krysset efter att radarkompisen tillika Allsvenskans skyttedrottning så här långt, Stina Blackstenius, svarat för ett suveränt förspel.
– Får man sådana passningar är det inte så svårt, säger Harder ödmjukt.
Hon var imponerad av United – i alla fall av Eskilstunalagets försvarsspel.
– De gjorde det svårt för oss och vi hade problem att skapa något, speciellt i första halvlek, men i andra blev det lite bättre, säger Harder, som inte var lika imponerad av motståndarnas anfallsspel.
– Nej, framåt hade de inte så mycket, konstaterar hon.
Hemmatränaren Viktor Eriksson höll med henne i stora drag.
– Deras första mål är en markeringsmiss och det andra bjuder vi på, säger en något lågmäld Eriksson efter slutsignalen.
– Tjejerna kämpar och försöker, men vårt anfallsspel fungerade inte alls i dag, fortsätter han.
Var Linköping bättre än du räknat med?
– Nej, jag visste att vi mötte ett riktigt bra lag.
Och så var det verkligen – gästerna såg riktigt vassa ut – bollsäkra på ett sätt som man sällan skådar, rejäla i närkamperna och ett lag som definitivt såg ut att kunna utmana Rosengård om guldet om de fortsätter i samma stil.
Eller vad tror du Pernille Harder?
– Jo det hoppas jag verkligen att vi ska kunna göra.