0–2-förlusten borta mot Örebro för snart 19 månader sedan var Frida Svenssons senaste allsvenska framträdande.
Sedan dess har bollen bytts ut mot smärtor, förtvivlan, ovisshet och rehabilteringsträning.
I söndags gjorde hon äntligen comeback när det blev en halvtimmes spel i Uniteds F19-match hemma mot Kvarnsveden (4–0). Svensson visade dessutom vägen genom att göra 1–0.
– Det var ett stort steg för mig även om det bara var 30 minuter jag spelade. Det är lite annorlunda mot träning och så hade jag på mig nummer 22 igen, min tröja. Det var en skön känsla, säger Frida.
– Tanken är att jag ska kunna vara med där en del. Jag ska träna på hårt men ända ha fokus på min rehab.
I morgon kommer Kvarnsveden hit igen. Men då A-laget för att möta United i Alllsvenskan. Möjligheten finns att Frida då ingår i Eskilstunalagets matchtrupp som tas ut under lördagen.
– Tror jag ska kunna vara redo att sitta på bänken. Men något längre inhopp är jag inte redo för ännu. Jag måste få upp min fotbollskondition.
Det var i januari förra året som eländet började. Frida kände då att något inte stämde i vänsterbenet och att det kändes obehagligt i höften. Hon började med rehabträning men inget hjälpte och frustrationen blev allt större.
Lite drygt tre månader tog det innan hon fick träffa höftspecialisten Thomas Eriksson här i Eskilstuna och i slutet av april genomgick hon en stor titthålsoperation.
För att göra en invecklad sak enkel gjordes flera "reparationer" inne i Fridas höft.
– Det var väldigt skönt att få göra den operationen, säger Svensson.
Sedan följde hon sin rehabplan bra men det var ändå något som spökade. När inte heller kortisonsprutor hjälpte bestämdes att Frida skulle genomgå ytterligare en operation.
Den gjordes i januari och bland annat brändes då all ärrvävnad runt senorna i sittbenet bort.
– Efter det kändes det helt annorlunda, säger Frida Svensson som nu alltså är tillbaka på fotbollsplanen igen.
– Från början när jag visste att jag skulle vara borta länge var siktet inställd på att spela med F19 i första hand för att ta mig tillbaka. Jag hade väntat på den dagen. Det är svårt att inte bli övertaggad men jag förberedde mig som vanligt.
Har du någon gång varit nära att ge upp under den här tiden?
– Nej, ge upp har jag aldrig tänkt. Det har varit jobbigt vissa stunder när jag fått bakslag och det har gått väldigt mycket upp och ner. Ovissheten de första månaderna var riktigt jobbig.