Han är reslig, har pondus och halar fram ett fast handslag när vi träffas. 31-årige Nicklas har dessutom bestämda åsikter om hur stans herrfotboll ska utvecklas.
En sammanslagning av de bästa lagen är nödvändigtvis inte svaret på krisen, menar han.
– Utan att såga de andra klubbarna, men de bästa spelarna är redan i City. Möjligtvis skulle någon från IFK Eskilstuna slå sig in men mer är det inte. Med andra ord skulle en ny förening bara bestå av Cityspelare. Risken finns dessutom att en sammanslagning bara skapar fler dispyter om det nya laget inte lyckas under sin första säsong. Då har vi raderat flera föreningars historia för egentligen ingenting, säger Nicklas Bergh.
– Men fotbollen är dålig i Eskilstuna, inget snack om den saken. Många pratar fortfarande om IFK Eskilstunas glansdagar men det är ingenting jag och andra yngre kan relatera till. För oss har det aldrig funnits någonting att se upp till här.
Hur ska krisen lösas, enligt dig?
– Jag har ingen perfekt lösning mer än att jag tror på att stärka de befintliga klubbarnas organisationer, i mitt fall Citys. Förstå mig rätt, det är jättebra människor som styr i City men för att lyckas på lång sikt krävs att en klubb blir mer som ett företag.
Hur menar du?
– Jo, alltså, som stad finns det utrymme för ett lag högre upp i seriepyramiden men vill man etablera sig i till exempel Superettan så måste klubben fungera mer som ett företag. Det handlar så mycket mer om pengar och för det krävs större, starkare organisationer med människor som jobbar med fotbollen varje dag. Självklart kan man, som vi för tre år sedan, ta klivet upp i ettan men för att lyckas stanna kvar kan man inte jobba ideellt.
Men en sammanslagning skulle förmodligen resultera i mycket mer sponsorpengar?
– Absolut, men tyvärr vill nog inte företagare gå in med mycket pengar i herrlagen längre. Vi är väl rätt kända för att ha försökt nå framgång över en natt och bara bränt en massa stålar genom åren.
Är Eskilstuna United ett exempel på en företagsklubb?
– Ja ... jag har egentligen ingen aning men det är den känslan jag har, att United har kompetent folk i sin ledning. Klubben fungerar som ett företag, vilket krävs. Det känns som man står på en stadig grund.
Vilken roll har du i City?
– Ingen speciell, om du frågar mig. Jag är klart äldst men har inte tagit på mig någon papparoll. Jag håller mig hellre i skymundan, har aldrig varit den som vill synas och märkas.
Många i City framhåller dig som lagets viktigaste spelare eftersom du skapar ett stort lugn.
– Roligt att höra, jag har nog alltid varit lugn. Som privatperson och spelare.
Hur tacklar du kritik från tränare men även oss journalister?
– Självklart tar jag åt mig från en tränare men jag grämer mig inte i flera dagar eller blir ledsen. Det rinner av lättare nu när jag blivit äldre, likaså dåliga skriverier. Annat var det förr, då kunde jag grubbla och gräma mig i flera dagar. Men när jag spelade i AIK var det så mycket större allting runt omkring; fans, medier och press på en själv.
Ni förlorade med 1–6 hemma mot Sleipner förra helgen, hur snabbt rinner sådant av dig?
– Samma sak där, det var svårare förr. Vissa kan jag släppa snabbare än andra, det beror många gånger på hur träningen dagen efter blir. Slipper vi straffträning och tränaren försöker skoja upp humöret hos spelarna så är det förstås enklare. Det som händer på fotbollsplanen speglar ens liv privat också. Om jag har haft ett riktigt bra år fotbollsmässigt så kan du lita på att jag mått väldigt bra som privatpersonen Nicklas Bergh också.
Är hoppet om uppflyttning till division 1 borta nu?
– Det återstår åtta omgångar, men det är inte bara upp till oss längre. Vi har misslyckats på hösten med förlust borta mot Ekerö och hemmatorsk mot Gute.
Vem har betytt mest för dig i din utveckling?
– Min målvaktskollega under AIK-tiden, Daniel Öhrlund. Samtidigt som han var min motståndare om att få starta, lärde Daniel mig mycket om allt från fotarbete och grepp till prat och attityd. Vi är fortfarande väldigt bra vänner i dag.
Varför återvände du till City inför säsongen 2011?
– Tre målvakter skulle bli två i AIK och i samma veva skadade jag mig. Valet var därmed ganska enkelt för klubben. Jag hade inte heller något hett anbud och var på sätt och vis inte sugen på att kanske spela för ett halvbra lag i Superettan. Det skulle liksom förstöra den fina känslan jag hade skaffat mig i att vara i en förening som AIK. City kändes mest inspirerat och det är den klubb jag har störst hjärta för.
Utomlands har aldrig varit aktuellt?
– Det surrades lite om Norge i samband med att jag lämnade AIK. Däremot var det aldrig någonting konkret, bara provspel. Jag är däremot imponerad av hur Adnan Cirak (tidigare Cityspelare) tog chansen i engelska Stockport. Adnan lirade väl i fjärde–femte divisionen men jobbade bara som fotbollsspelare och berättade att det kom drygt 2500 personer på matcherna.
Så nästa säsong kan vi se dig i typ Crewe, Macclesfield eller Wimbledon?
– Haha, jag vet inte men det skulle vara häftigt att testa om chansen dyker upp.
Namn: Hans Nicklas Bergh.
Född: 1982-09-06.
Bor: På norr i Eskilstuna.
Familj: Föräldrar, syster och bror.
Yrke: Målare och fotbollsspelare.
Intressen: Sport i allmänhet, korsord och sudoku.
Ser på tv: Sport och serier som Suits och Game of Thrones.
Favoritsida på nätet: Sportbladet.
Favoritmusik: Just nu mycket äldre rock som Black Sabbath.
Favoritmat: Ingenting slår en grillad köttbit.
Favoritdryck: Cola.
Värsta hushållssysslan: Ingen, har städhjälp.
Kändis du vill träffa: Zlatan Ibrahimovic.
Bra egenskap: Lugn.
Mindre bra egenskap: Bekväm.
5 snabba:
Instagram/Twitter
Tigerbalsam/Kylspray
Baren/Dansgolvet
Premier League/Serie A
Konstgräs/Naturgräs