Hennes första fullträff i år kom i ett mycket lämpligt läge. Sedan Gaelle Enganamouits ledningsmål kvitterats av Hanna Glas såg United inte längre ut att kunna dra nytta av den "kryssbjudning" Rosengård kom med i fredags.
Då sprintade Malin Diaz ikapp en boll på väg till inspark. Via Katie Bethke nådde den Petra Larsson som i sin tur smörpassade till djupledslöpande Sofie i straffområdet.
– Jag skrek så högt så Petra kunde inte undvika att passa mig, säger Sofie.
– Hon pratade bra där, medger Petra.
Perssons avslut blev en behärskad vänstersmekning som skickade in bollen i bortre burgaveln bakom Tove Enblom.
Vi på pressläktaren gissade inte att just du skulle avgöra ...
– Haha, nej det förstår jag. Det var enda läget jag hade. Otroligt skönt att få vinna här, inte minst efter förlusten (1–6) i fjol.
Vad gjorde ni bättre i år?
– Jag tycker egentligen inte att vi spelmässigt var jättedåliga då heller. Det var bara en sån dag där allt blev fel medan de hade sex chanser och gjorde sex mål. Men vi var nog tuffare i närkampsspelet nu plus att vi verkar ha lite marginaler med oss den här säsongen.
Första kvarten var det dock skakigt för gästerna när främst Lina Hurtig hotade i djupled ett par gånger.
– Då kom lite tankar om att det kunde bli en hemsk repris. De är väldigt bra på de där insticken, säger Sofie.
United fick dock stopp på dem och även rätt bra på Umeås motor Rita Chikwelu. Defensivt jobbade inte minst Petra Larsson, som vanligt, uppoffrande.
Den långa rushen hemåt för att vinna boll (se "tummen upp") eller assisten till Sofie, vilken gör dig mest nöjd?
– Passningen var ju viktig eftersom den avgjorde för oss men ... jag gillar nog bollvinsten lite mer. Det är mer min grej, det är liksom jag, svarar Petra och ler brett.
Så runt halv åtta på söndagskvällen lämnade ett långt mycket lyckligare Eskilstunalag än i fjol Västerbotten - nu bara två poäng bakom Rosengård i guldstriden.