Vandrarna utefter Sörmlandsleden är nu fler än någonsin, sägs det, men det betyder inte att det är trångt på stigarna. Totalt finns 100 mil vandringsled att sprida ut sig på. När vi beslöt oss för att ta en tur till Västra Kovik i Nyköping, inte långt från Nävekvarn, för att uppleva havet från land, så var det typ ingen som hade tänkt samma tanke.
Vi parkerade bilen vid Västra Koviks badstrand som ligger insprängd mellan klipporna och beslöt oss för att ta lederna 40 och 39 medsols. 4 kilometer från Mellsjön till Dragsviken (40) och därefter 6 kilometer Dragsviken-Västra Kovik (39). Vi räknade med att vandringen skulle ta runt fem timmar med anslutningsväg och med vårt upplägg skulle vi spara det gottaste till sist: den kustnära sträckan.
Efteråt har vi förstått att många gör tvärtom, de börjar med de mer krävande klippformationerna fram till Ålbäcks fiskeläge och viker sedan av in i skogsterrängen.
I Sörmlandsledens egen beskrivning står "Etappen startar vid Västra Koviks badplats och fortsätter utmed kusten med många fina platser med utsikt över havet. Därefter blir det blandad kust- och skogsvandring fram till Vigguddens skärmskydd, som ligger vid en skyddad havsvik. ... Etappen anses vara krävande och är ledens längsta kustnära sträcka. Den går i flera smärre branta stigningar över karga klippformationer med vida vyer över Östersjön och ger många tillfällen till bad."
Vårt upplägg för dagen blev bra men vi gick som sagt åt motsatt håll.
Det som lockade oss inledningsvis var att vi ville se en av de största begivenheterna rätt tidigt: en flera hundra år gammal och ihålig jätte-ek, en fruktbarhetssymbol inte långt från Östra Kovik.
I ryggorna bar vi mängder med vatten, mackor med stekta ägg, kaffe och några chokladbitar. Ingenstans smakar mat så bra som utomhus. På fina stigar och spångar över våtmarker tog vi oss fram. Hällmarksskogen välkomnade oss och vandringen över Dragsberget med sina jättekast blev en upplevelse. Vilka fantastiska formationer som naturen åstadkommer. Det kändes som att vandra på en drakrygg. Under tiden frågade vi varann om eken. Så underligt att vi inte sett den någonstans.
Vi trummade på med våra gåstavar och mådde prima. Här var ju supervackert! Nedanför Dragsberget hittade vi etappskyltar med karta. Då upptäckte vi att vi missat eken och det för länge, länge sedan.
Lite frustrerade över att vi passerat en turistattraktion i blindo drog vi oss vidare ner mot kusten och här fick vi plåster på såren. Ålbäcks fiskeläge mötte oss med öppna famnen och helt nära stranden gled ett jättestort lastfartyg förbi på väg till eller från Norrköping. Kobbar och skär stack upp ur vattnet och vi tog lunch på en av de släta klipphällorna. Vi skrattade åt att vi missat eken. Som att missa Eiffeltornet i Paris?
Nu återstod den vackraste biten av vandringen, etapp 39 med branta klippformationer tillbaka till Kovik. Här har stigen dragits upp- och nerför bergen och det är en ganska krävande del. Ibland fick vi hjälp av rep för att ta oss fram, ibland av trappor nära djupa grottor som satte fantasin i rörelse.
Kustleden fick sitt naturliga stopp vid vår startpunkt. Fem timmar hade vandringen tagit. Vi var lite möra i benen men himla nöjda. Solstolarna fälldes ut och en stor kall juice från husbilens kyl fick bli belöningen för att vi klarat ännu en fantastisk ringled på Sörmlandsleden.