Debatten väckte riksintresse och inte bara Eskilstuna-Kuriren uppmärksammade parets kamp för att få bo tillsammans utan även rikstidningar, radio och tv.
– Jag har fått tacksamma telefonsamtal från hela Sverige. Det ringde till och med från Kiruna, så jag kämpade inte förgäves, säger Arne när vi träffas i parets gemytliga – och gemensamma – lägenhet på Lagersbergsgården.
– Det här räcker utmärkt. Vi har allt vi behöver och personalen är dessutom helt fantastisk.
Under yrkesåren arbetade Arne i 37 år som stadsskogvaktare i Eskilstuna, dit han kom från Strängnäs 1951.
– När jag kom sades det att Eskilstunaborna kunde vara lite kärva, men när man väl blivit bekant med dem så fick man vänner för livet och det håller jag med om.
Visste ni förresten att Eskilstuna kommun äger 2 500 hektar skog, så det fanns en hel del för Arne Kojefors att förvalta.
Jakt och fältskytte var andra stora intressen och fram till 70-årsåldern engagerades Arne för att hålla nere stammen av kajor i innerstaden.
– Jag och Wille Garplind höll på i tio år och sköt säkert bort närmare 2 000 kajor om året. 51 älgar har det också blivit.
När prosten i Klosters kyrka bad om hjälp mot duvorna som förstörde kyrktaket blev det rubriker i Kuriren:
– Vi var fyra man som stod i kyrktornet och sköt. När fåglarna singlade ned mot Västergatan blev det trafikstockning och dagen efter stod det i tidningen om ”OLÄMPLIG JAKTMARK”.
Arne skrattar gott åt minnet men förnekar dock en annan historia där hagelskotten skulle ha landat i groggen hos någon av disponenterna i staden …
– Jo, han ringde efter polisen, men det hade bara smattrat på plåttaket, så det var inte så farligt.
Skyttet var Arnes grej. Han tävlade på bana, men främst var det jaktskytte som intresserade.
– Titta här, säger han och visar upp en tvåliters glassbytta proppad med medaljer av olika valörer.
Bandyintresset fick han med sonen Peter som var framgångsrik i Eskilstuna BS:
– Jag var vice ordförande bredvid Volvo-direktören KV Blomqvist. Det var många EBS:are som åkte Volvo på den tiden. Jag också …
Som nybliven pensionär drabbades Arne av Lisa Welanders sjukdom, en reumatisk åkomma som sätter sig i vrister och händer:
– Jag hade en tvillingsyster som föddes med sjukdomen och hon blev bara nio år. Själv hann jag bli 67 innan den bröt ut. Då hade jag ont några månader men sedan försvann värken. Problemen blir jag dock aldrig av med.
Något särskilt firande har inte planerats för 95-årsdagen.
– Kanske bjuds det någon överraskning och barn och barnbarn hoppas jag vi får se.