Höga prestationskrav på oss själva och andra - både i arbetsliv och privatliv knäcker många. Något som kostar samhället enorma summor. Därför har regeringen kommit överens med SKL om gemensamma Prio-insatser i alla län.
– Det finns stora fördelar för en liten kommun som Gnesta att dela andras erfarenheter kompetens i stället för att själv uppfinna hjulet varje gång. Det är resurseffektivt att jobba på detta sätt säger Prio-samordnaren Elin Agnsjö som menar att det även ger bättre underlag för uppföljning och planering.
Under fem års tid jobbar man utifrån fem fokusområden där den negativa utvecklingen med ohälsan måste vändas genom att vård och omsorg förbättras. I Gnesta har man valt att lokalt arbeta ur ett brett folkhälsoperspektiv.
Förra årets prio-resurser, 215 294 kronor, har fördelats över förvaltningarna. Barn, unga vuxna och äldre prioriteras dessutom bekostar man en deltidstjänst, Prio-samordnaren Elin Agnsjö som får en instruktörsutbildning i MHFA (Första hjälpen till mental hälsa ) och självmordspreventionskurs, som Karolinska Institutet anordnar. Elin Agnsjö ska även hålla två-tre utbildningar i samverkan med Oxelösunds kommun.
Kartläggningen sker bland annat i skolan, inom äldreomsorgen, arbetsmarknad och integration för att tydliggöra behoven. Även med anhörigföreningar och kyrkan sker samverkan. Under året ska det utkristalliseras hur insatserna och verksamheten kommer att se ut. Utbildning och föreläsningar för personal inom kommunen kommer erbjudas under våren.
– På Ekhagens äldreboende ska jag tala om vikten av att våga tala om psykisk ohälsa, att våga fråga om någon mår dåligt för att identifiera problemen, säger Elin som även tror att det kan användas kollegor emellan..
Fortfarande råder stigmatisering kring psykisk ohälsa. Ofta koncentrerar man sig mest på själva diagnosen medan vi kanske bör titta lite mer på siffran bakom sjukskrivningen, menar kommunens anhörigkonsulent Elisabeth Gustavsson.
– Det är ju människor anställda inom vården, äldreomsorgen eller skolan här i kommun som sjukskriver sig. Ibland är det föräldrar som blir sjukskrivna med en psykiatrisk diagnos efter att under många år parallellt med jobbet kämpat sig blodiga i flera år för sitt barn med neuropsykiatriska funktionshinder.
Det krävs ork, tid och kunskap men hjälp finns att söka. Anhörigkonsulenten informerar om stöd till som den som hjälper sitt barn, sin vän eller man att klara vardagen.
Anhörigträffar och anhörigkafé som Träffpunkten är även en hjälp.
– Vi satsar på samtalsgrupper där anhöriga kan prata och dela erfarenheter. Men det är svårt att nå ut eller så är det så fortfarande så skamligt med psykisk ohälsa att det är svårt att tala om det offentligt.
För egen del konstaterar Elisabeth Gustavsson att hennes jobb är att likställa med polisens just nu.
– Pengarna kommer in men når inte individen. Det känns tröstlöst ibland men det tar flera år att bygga upp något som ska fungera.