Vi möts när kvällssolen är på väg att sänka sig bakom skogen och ännu lyser varmt över gården Molstaberg och hagen där fåren går och betar. I tre veckor till pågår skyddsjakten på en av vargarna som har rivit 58 får under sommaren. Den här kvällen får vi följa med en av personerna som försöker hindra jakten, vi kan kalla honom Peter, för han vill inte vara med i tidningen med sitt riktiga namn.
Jägarna får inte spåra efter vargen utan får bara skjuta den om den närmar sig området där den har dödat får. Och om Peter och hans vänner kan få vargen att hålla sig därifrån hoppas de att den ska överleva. Genom att röra sig i området och sprida människolukt med insamlat urin i en sprayflaska hoppas han att vargen blir tillräckligt skrämd för att hålla sig borta från området. Målet är inte att hindra jakten, utan att skrämma bort vargen från fårhagarna.
– Jag vet inte exakt vad det får för effekt, men vi gör vad vi kan. Kanske tar den sig in ändå, men då blir det så.
Han går bara runt med sin sprayflaska. Ibland täpper han till luckor där staketet till fårhagen glipar. Det förekommer andra berättelser om personer som för oväsen för att skrämma bort vargen, men det vill inte Peter göra.
– Då blir det mer att störa jakten och där går gränsen för mig, jag rör mig ändå i gråzonen för vad som är tillåtet.
Därför vill han inte framträda med namn och bild.
– Jag är inte säker på att det här är tillåtet, men ibland måste man ta till civil olydnad.
Han är kritisk till länsstyrelsens beslut att tillåta skyddsjakt eftersom han tycker att fåren är illa skyddade. På vissa håll glipar staketet kring hagen ordentligt och vargen skulle lätt kunna ta sig in. Peter har lagt grenar för de värsta hålen i hopp om att det ska hålla vargen borta från fåren.
– Har man får bör man se till att de inte blir uppätna, tycker jag. Jag hoppas att det påbörjas ett arbete för bättre stängsel, så att både vargar och får kan klara sig.
Vid några tillfällen har han stött på jägarna som väntar på vargen. De har varit trevliga, säger han, men de har inte gett sig in i någon diskussion.
Skymning och gryning är viktigast att vara ute, men vissa nätter sover Peter i skogen. Så länge det inte regnar går det bra under bar himmel.
Han tycker om att vara i skogen och trots att han inte ens är säker på att det kommer att hjälpa lägger han gärna ner den tid det tar. För att han tycker att vargen har lika stor rätt att finnas som alla andra.
– Jag upplever att vi människor sätter oss över naturen ibland. Jag tycker att det saknas en balans.
Det hinner bli sent på kvällen och helt svart i skogen innan Peter har gått klart sin runda.
Det finns både vargar och jägare i området. Är du inte rädd?
– Nej, jag har förtroende för jägarna och det är bara skrönor att vargen skulle vara farlig för människor. Jag blir bara glad om jag ser den.
Fotnot: Tidningen har inte lyckats nå fårägarna på Molstaberg, eller den person på LRF som representerar dem, för en kommentar.