"Känslan var att nu välter vi. Men det har inte varit så farligt. Innan trodde jag ju att jag skulle behöva skrikpåse och blöjor", säger Anita Zirath Kindmark, som rallydebuterar som 70-åring.
Det är torsdag och avgasdimman ligger tung i skogen.
I Ekebygropen utanför Hällbybrunn i Eskilstuna håller över 100 bilar i olika klasser och märken att göra upp i "Torsdagsrallyt", en av deltävlingarna i Eskilstuna sprintcup.
Mitt i röran av damm och varvande motorer står Malmköpingsbon Anita Zirath Kindmark i gul rallyoverall bredvid Micke Gustavssons rödlackade Volvo 240. Micke har redan hunnit med två varv runt gropen med Anita i kartläsarstolen. Nu återstår ett sista innan det är dags att packa ihop.
– Första gången var det jättekul. Andra gången åkte han fortare. Känslan var att nu välter vi. Men det har inte varit så farligt. Innan trodde jag ju att jag skulle behöva skrikpåse och blöjor, säger Anita Zirath Kindmark.
Micke Andersson erkänner att han ökade farten en aning på andra varvet.
– Det var då jag hörde hur Anita utbrast "åh Gud!", säger han och skrattar.
Anita Zirath Kindmark har aldrig tidigare suttit i en rallybil. Men när hon fick det i 70-årspresent tog det inte särskilt lång tid att bestämma sig.
– Jag är så gammal, vet du. Det var därför jag tog chansen. Ifall jag dör i morgon har jag i alla fall upplevt någonting roligt, säger Anita Zirath Kindmark hälften på allvar, hälften på skämt.
Du skulle inte vilja köra själv?
– Jo, det skulle jag vilja, faktiskt. Men jag vet inte, man nedvärderar sig själv, säger hon.
"Jag är så gammal, vet du. Det var därför jag tog chansen. Ifall jag dör i morgon har jag i alla fall upplevt någonting roligt", säger Anita Zirath Kindmark hälften på allvar, hälften på skämt.
Det är viktigt att ta fasta på de roliga sakerna i livet, slår hon fast. Det som ger en något.
– En del bara flyter på, så där mekaniskt. Man bara lever och äter och hej och hå. Istället för att vara lyhörd för allting runt omkring och ta vara på de små tingen.
Som rally?
– Ja, som rally.
Vid sin sida har hon sonen Johnny och exmaken Roland. Det är de som fått henne hit i dag.
– Hon åkte bättre än vad jag gjorde. Jag sket nästan på mig den gången jag skulle prova, säger Roland Kindmark.
Så inleds det tredje heatet. Anita och Mickes bil, med nummer 28, tar plats i kön av startande bilar. Motorn varvar, gruset sprutar och innan jag vet ordet av har Volvon försvunnit över backkrönet.
– Wohooo!, hörs Anita ropa på bilens kupefilm medan Micke rattar i kurvor och chikaner.
Dryga två minuter senare är det hela över. Anita får hjälp av med hjälmen.
– Å så skönt, utbrister hon.
Hon är omskakad och lättad. Men bär ett stort leende på läpparna.
Anita Zirath Kindmark och Micke Gustavsson, som kör för Katrineholms motorklubb.