Johan Lilliesköld skapar sina konstverk i en gammal skola i Hälleforsnäs som byggdes 1923. Takrymden är påtaglig och de gräddvita väggarna pryds av både färdiga och halvfärdiga projekt. Den skapande processen är ständigt närvarande.
– Det har varit en massa olika verksamheter i det här huset, bland annat tillverkade de fläktar här och jag är faktiskt den första som använder huset som boende.
Hit flyttade han 2007 och han har funnit ro i det gamla brukssamhället. Flera av hans vänner lyfte frågande på ögonbrynen när han berättade om sin flytt till den stillsamma lilla orten.
– Jag trivs här och jag har köpt ett hus och inte en plats. Ett sånt här hus hade aldrig gått att köpa i Stockholm om du inte är jätterik. Det finns inget annat att göra i Hälleforsnäs än att jobba och jag gillar det påtvingande lugnet det ger.
Redan tidigt var Johan Lilliesköld en kreativ själ som levde för att uttrycka sig med en pensel i hand.
– Jag började på konstskolan Gerlesborgskolan när jag var sexton och gick där i två år och sökte sen in till konsthögskolan i Stockholm.
Men efter ständiga avslag på sina ansökningar gick han sin egen väg i stället och provade sig fram för att hitta sin egen roll i konstvärlden. Den första utställningen hade han som 23-åring och i början av 80-talet gick flyttlasset till London.
– I England jobbade jag med postsurrealistiska målningar och grafik i många år. Lite mer av modern konst.
Länge såldes hans verk av agenter och på ateljéer i Chicago men efter en flytt till Toscanas böljande landskap med olivträd i förgrunden kände han att han drevs allt längre och längre ifrån sin publik.
– Jag började måla mer landskap och smög in det på visningarna. När jag målade ett träd blev den målningen den mest chockerande på utställningarna, säger Johan Lilliesköld och skrattar.
Under sin tid i Italien hann han också med att testa på livet som vinodlare.
– Det var för lite för att livnära sig på det men för mycket för att bara kalla det en hobby. Jag sålde mest till lokala restauranger men det var riktigt kul att jobba med. Jag kan fortfarande sakna olivoljan därifrån, den är det bästa oljan.
Johan Lilliesköld är konstnär och kan skapa olika projekt men det är mestadels oljemåleri som gäller. Hans måleri har tagit sig två skilda uttryck, landskap och mytologi.
– När jag började med landskap var det mer personligt än intellektuellt för mig och jag kände en nostalgi i att måla träd som vi hade när jag växte upp. Träd som inte fanns i Italien.
Den mytologiska delen handlar mer om konsthistoria och den klassiska målerikonsten.
– Det är en dialog med de gamla mästarna, de är så förbaskat bra och jag luskar i hur de bar sig åt och citerar deras motiv. Jag bryter ner dem och bygger upp dem igen.
Även om konst för många kan te sig som invecklad är kärnan i Johan Lillieskölds skapande rättfram.
– Mycket av det jag gör är allmängiltigt och det handlar om att vara människa. Det är mänskliga trauman samlat i de mytologiska bilderna.
På en utställning kan besökarna få se både tunga mytologiska motiv tillsammans med en fridfull landskapsmålning.
– Det är meditativt att måla landskap. Jag leker med olika världar och illustrerar den inre världen och konsthistorian. Landskapsmotiven är ljusare och ger syre.
För att utveckla sig själv försöker han undvika invanda rutmönster och kompositioner han vet är uppenbart gångbara.
– Även om man vet vilka motiv som går hem går det inte att upprepa sig. En stor drivraft är missnöjet, att vara självkritisk men även ärlig mot sig själv.
Johan Lilliesköld har passerat 60-strecket och arbetat i stort hela sitt vuxna liv som konstnär. Det är inte en oproblematisk situation att vara driven av skapande och att vara verksam i en bransch som extremt sällan erbjuder ekonomisk trygghet.
– Jag har vant mig vid det och på något sätt lyckats hanka mig fram. Under perioder när det har gått bra kan man bygga upp en buffert men jag har ständigt en liten oro kring det där.
Men trots en varierande och instabil inkomstkälla har det aldrig varit aktuellt att ge upp konstnärskapet.
– Jag kommer aldrig att gå i pension, varför sluta med det man tycker är roligt?