Mörkrets mästare ställer ut i Hälleforsnäs

Utställningen består av ett urval av de fotografier som visades i vintras på Nationalmuseums retrospektiva utställning "Hans Gedda & mörkrets mästare". Dessutom har Hälleforsnäsversionen kompletterats med teckningar som tidigare aldrig visats och ett antal skulpturer.– Tillverkade i trä medhjälp av motorsåg. Men tyvärr utan det motorsågskort jag insett att man bör ha. Jag bara läste på förpackningen och satte igång, säger mästerfotografen själv.Nelson Mandela med den knutna näven mot pannan, Evert Taube med handen intill örat, Cornelis Vreeswijk med bar överkropp och trotsig blick - det räcker med att komma in i Hälleforsnäs lilla utställningshall för att börja fundera över vad som egentligen kom först: Hans Geddas foto eller vår gemensamma bild av Sydafrikas frihetshjälte, nationalskalden och trubaduren. Det behövs inte mycket eftertanke för att inse att det är Geddas bilder som format våra.– Jo, jag bad Evert Taube att sätta handen intill örat som en symbol för hans musikalitet. Han sa "Det var en bra idé, det där ska jag ta och använda i TV", påstår Hans Gedda såhär många år efteråt och förmodligen är det helt med sanningen överensstämmande.Vad Cornelis anbelangar så är vissångarens hela mångbottnade väsen fångat i bilden där han viftar med cigaretten och visar både mage och tatuering.– Det var den gången han var nykter. Annat var det när han aldrig dök upp i min ateljé och jag hade lämning samma eftermiddag till tidningen Femina. Jag letade på honom på ett hotell och fick mina bilder, men själv mindes han inget av fototillfället.För snabbt har det gått när Hans Gedda gjort sina uppmärksammade porträttfotograferingar.– Jag är otålig och blyg, det har varit en tillgång. Dessutom har jag främst arbetat i tidningsvärlden där det gäller att lämna i tid.Trots den påstådda blygheten och de snabba rycken måste Hans Gedda på kort tid ha lyckats etablera en unik kontakt med sina fotoobjekt, svårt är det annars att förstå hur han lyckats pricka in de olika personligheternas själva essens i sina bildrutor.Intuition och någon sorts medfödd talang, säger hans själv. Och många år i mörkrummet, kan man kanske tillägga. Den långa erfarenheten som kopist åt andra fotografer tycks ha fått honom att se resultatet långt innan framkallningsbaden ens hällts upp.Bilden på Nelson Mandela som gått över världen och också pryder omslaget på Mandelas memoarer var den allra sista av ynka tolv exponeringar som Hans Gedda tog på frihetskämpen vid hans Stockholmsbesök 1990.– Han är den enda människa jag själv bett om att få fotografera. När jag såg att han skulle till Sverige ringde jag till UD och frågade om lov. De sa att jag fick göra det på samma villkor som de andra pressfotograferna, bakom ett snöre på 30 meters håll. Men jag har inte tillräckligt vassa armbågar för sånt så jag kontaktade utrikesministern, det var Sten Andersson då. Han visste att Pier Schoris rum var ledigt så jag riggade där. Precis innan det var dags kom två ANC-killar och sa att Mandela ville slippa. Men då sa Sten att jag var Palmes fotograf - och då gav han med sig.Sten Andersson fick hålla i blixten och Hans Gedda lova att inte ta mer än en rulle.– Knäppet innan höll Sten blixten för högt så skuggan gick ner. Jag tog ner Stens arm lite och tog sista rutan.Det blev den bild en hel värld numera har på näthinnan när de tänker på Nelson Mandelas kamp.

Mörkrets mästare ställer ut i Hälleforsnäs

Äntligen ställer "Geniet från Flen" ut - i Flen! Eller i allafall inom kommunens gränser, för på lördag hålls vernissage på Konstgalleriet i Hälleforsnäs.