Några av de som engagerat sig för att förverkliga bygget av skejtrampen är Carola Malmsten, Marina Karlsson, Erik Nilsson, Leon Flodin, Jacob Jansson och Mauritz Mangsbo.
– I nuläget kan man bara skejta på asfalten som vi ser här, säger Mauritz Mangsbo och pekar på asfaltsplanen mellan Coop och idrottshallen.
– Då får man hoppas på att gruset har sopats upp!, lägger Carola Malmsten skämtsamt till.
– Nä, man får sopa själv, säger Jacob Jansson.
Killarna sitter, tillsammans med vännerna Leon Flodin och Erik Nilsson, på betongsuggorna mitt emot Coop. Bakom dem, på asfaltsplanen, hoppas de att en utomhusramp för skejtning snart står på plats. Men redan nu funderar de på hur man kan göra omgivningarna ännu mer anpassade för skejtning.
Carola Malmsten som är mamma till Leon Flodin, och Marina Karlsson som är ordförande i bygderådet, snappar direkt upp killarnas idéer och uppmuntrar deras engagemang.
– Vi kommer att fortsätta arbeta för att utveckla möjligheterna att skejta i Hälleforsnäs, säger de.
Samtidigt som de bedriver arbetet med att bygga en utomhusramp, hoppas de att det snart även är möjligt att skejta vintertid i Hälleforsnäs. I december i fjol sökte de bygglov för att rusta upp den idag nedlagda skejthallen, och trots att inget ännu är beslutat i ärendet, fortsätter de driva på upprustningen.
För tillfället måste den som vill skejta i en skejtpark ta sig till Flen eller Katrineholm, vilket gänget i Hälleforsnäs ibland har gjort. Men även det har sina nackdelar, och vinsterna med en lokal skejtramp är stora.
– Det är så sjukt jobbigt att behöva pendla så långt för att komma till en bra skejtpark, säger Jacob Jansson som bor i Malmköping och ibland skejtar i Katrineholm.
– Det märks att det ofta är samma personer som åker till Katrineholm för att skejta, att vissa inte kan hänga med då de inte har råd. Då hamnar de utanför, och det utanförskapet är farligt, säger Carola Malmsten.
Mauritz Mangsbo håller med om hennes resonemang, och ser bara positiva effekter av att investera pengar i sådant som håller ungdomar sysselsatta.
– Ser man till att unga inte hamnar i kriminalitet, missbruk eller utanförskap, så blir det en stor ekonomisk besparing i det långa loppet.
I sin research inför bygget av rampen har gruppen fått offerter på 80 000 kronor, där pengarna bara bekostar själva byggmaterialet. Sen ska de bygga rampen själva.
– Om inte en lokal byggfirma vill bidra genom ideellt arbete, för kommunen har lovat oss max 20 000 kronor till projektet, säger Marina Karlsson.
– 80 000 kronor är inte ens så mycket pengar, när man vet att det direkt kommer att gynna ett tjugotal ungdomar. Varför fångar man inte upp dem och deras intresse?, undrar Carola Malmsten.
Under en skräpsamlardag deltog skejtungdomarna genom att städa upp i Hälleforsnäs. De fick 5 000 kronor från kommunen för sitt arbete, som de har bidragit med som startkapital i bygget. Men ännu är målet utom räckhåll. I ett försök att skramla ihop resten av pengarna har ungdomarna nu, med bygderådet som stöd, startat en insamling.
– I Hälleforsnäs finns ett stort intresse för skejtning och motorfordon bland unga. I Västerås där jag bott, kanske det var bandy, handboll och ishockey som dominerade, och därför satsade man på det, säger Marina Karlsson och fortsätter:
– Man kan inte bygga bort ungdomarnas intressen, utan man får se till att fånga upp det.