Nu, gott folk, har det brakat igång.
Läktarna är lika röda som i fjol. Trycket detsamma. Spelarna toktaggade och deras skägg så ovårdade som de bara kan vara i sportens galna slutspelsvärld.
Dessutom vann Guif klart.
Tror för övrigt att det är snudd på omöjligt för Eskilstunalaget att förlora när publiken är så på som i går.
För oss vid sidan om är det en njutning och skön upplevelse. Och jag kan bara ana hur häftigt spelarna tycker att det är.
När 2 500 med minuten kvar ställer sig upp och applåderar så det gamla sporthallstaket nästan blåser bort kan jag inte tänka mig annat än att varenda lirare får Gundeståpäls.
Hyllningar är också helt på sin plats. Guif är ljuset i Eskilstunas annars så kompakta sportmörker.
För oj, vad såna här matcher kan lätta upp en ruggig, gråtrist och snögloppig annandag påsk.
Läs hela krönikan i tisdagens papperstidning.