Årets första folkracetävling brukar vara ett säkert vårtecken. Så även i år. Gott om publik strömmade till Härad på lördagsmorgonen för att få en bra plats i slänten och fritt synfält över motorstadion.
– Gemenskapen och farten, svarar Lina Zetterlund utan att tveka på frågan om vad som är tjusningen med folkrace.
Hon är 26 år och kör för SMK Sala. När tidningen får ett snack med henne håller mekarna, Daniel Wästborn och särbon Thomas Söderlund i Team Stödkorv, som bäst på att göra i ordning bilen till nästa heat. Av någon oförklarlig anledning läcker, den av alla bucklor lätt oigenkännliga, Opel Vectran olja.
– Det går bra här, även om Härad inte är någon av mina favoritbanor. Det är lite för mycket asfalt och för hårda kurvor som sliter på bilen.
Lina Zetterlund har kört folkrace i tio år och vann tävlingen i Strängnäs förra året. Hon beskriver känslan av att tävla som ruggigt skoj och något hon inte skulle vilja vara utan. När hon inte styr själv agerar hon även kartläsare i rallysammanhang.
– Jag vann första heatet överlägset och tänker fortsätta i den stilen, säger hon självsäkert och med glimten i ögat.
I depån låter det nästan lika högt som ute på banan. Det bankas i plåtar, Vinkelslipar stänker kvastar av gnistor och motorer varvas upp. Det är en entusiastisk atmosfär men inget för den som inte tål lite smuts under naglarna.
– Ojoj, nu har jag tung högerfot, säger Strängnäskillen Fredrik Larsson och spanar in när heat efter heat drar i väg över startrakan.
Han är banfunktionär för dagen och har tidigare tävlat i folkrace under flera år.
– Det är så jäkla kul att köra. Det är lite som ett gubbdagis för gasglada, säger han och skrattar.