En två meter hög syrenhäck döljer insynen från vägen och det är svårt att fatta vilket hål i häcken som leder till vilket hus. Men i en av gluggarna ser vi Katarina inne på farstukvisten. Hon sitter i en korgstol och filar naglarna i väntan på oss.
– Det är skönt att sitta här på eftermiddagen när solen lyser in genom fönstren. Det finns bara en stol, så jag kan vara för mig själv och redigera eller bara sitta för att komma undan ungarna en stund när de blir för stökiga.
Att det blev ett sommarställe just här är tillfällighet. Katarina har ingen som helst anknytning till trakten.
– Jag är Göteborgare som är i exil i Stockholm. Mina somrars barndom var hos farfar på hans sommarställe vid havet. Tyvärr har stället försvunnit ur familjen. När mina barn var små hade vi ett fint hus på Gotland, men efter skilsmässan och som ensam försörjare är det omöjligt att köpa något på varken Västkusten eller Gotland. Det är både för dyrt och långt bort.
Katarina bestämde sig för att leta efter något som låg drygt en timme från Stockholm. Hon gjorde en ring på kartan och letade på Blocket.
– Det här var första huset jag tittade på. Det låg på en arrendetomt, men när jag fick löfte om att köpa tomten slog jag till. Nu har vi haft stugan i ett och ett halvt år och jag trodde aldrig att vi skulle vara här så ofta som det har blivit. Den här sommaren har vi nog bott här i sex, sju veckor. Vi har till och med åkt hit på vintern, trots att det bara finns sommarvatten.
Stugan har fyra rum på rad – först den oisolerade farstun, ett litet kök, sovrum och till sist ett vardagsrum med utsikt över åkrarna. Den ursprungliga delen byggdes i början av 1950-talet och bestod då bara av farstun och köket. Sedan växter stugan rum för rum – kanske i takt med vad ägarna hade råd med eller att man blev fler i familjen...
– Det här huset kommer aldrig att bli tiptop och det är så jag vill ha det – enkelt utan krav på att man måste fixa en massa hela tiden. Vi har målat om några väggar men inte gjort så mycket mer. Höstens projekt är att dra in kommunalt vatten och avlopp. Det ska bli skönt att slippa släpa med sig vatten på vintern.
Möblerna är arvegods och sådant som inte riktigt passar in i stan. Mycket av inredningen går i vitt och blått och många saker är loppisfynd, en del är kvar sedan förra ägaren men har målats om.
– Blått och vitt ska det vara i en sommarstuga. Så hade mamma och min bonusfarmor, och jag har blivit alltmer blåvit med åren. Hemma i stan passar det bättre med designklassiker.
Bakom huset breder åkrarna ut sig och utsikten från vardagsrummet är som en tavla. Fält och linjer i gult och grönt möter den mörkgröna skogen och sedan en turkosblå sommarhimmel. Långt därborta syns hästar på bete.
– Jag är tokig i havet och inget slår den utsikten. Men när vi kom hit och jag såg hur det gick vågor genom rågen tyckte jag det var som ett ljusgrönt hav. Och egentligen så kanske det inte är havet jag längtar efter utan en fri utsikt med sköna linjer. Det är vilsamt att titta ut över öppna fält.
Katarinas senaste deckare "Skymningsflickan" har till stora delar blivit till under ensamma dagar i stugan.
– Det fungerar väldigt bra att skriva här. Jag får en helt annan puls när jag kommer hit. Det är lugnt och tyst, grannar lämnar husen när sommaren är slut. Jag brukar skriva fyra till fem timmar, sen blir det matpaus på Mary's eller så bakar jag en stund, gärna kakor med mycket smör, socker och choklad.
På tomten finns en friggebod som är barnens. Katarina har inrett den som hon skulle ha vilja ha det när hon var liten – väggarna är omålat furu, våningssängen står vid långsidan, en extrasäng vid kortsidan, hyllor och tyg går i pastelliga färger. Bokhyllans innehåll är en viktig detalj.
– I en sån här friggebod ska finnas Kalle Ankas pocketböcker, "Vi fem", "Kitty" och "Kulla-Gulla", som man kan ligga och läsa när det regnar. Nu har jag visserligen inte lyckats få mina barn att läsa dem än, däremot surfade de slut på allt bredband när det regnade sex dagar i rad.
Vid sidan av boden har Katarina och hennes kärlek Daniel röjt sly för att kunna odla grönsaker. Meningen var att det skulle bli ett trädgårdsland men en rullstensås passar inte att gräva i insåg de efter att ha plockat upp den ena stenen efter den andra. Det fick bli fyra odlingslådor i stället. Nu frodas olika sorters sallader, sockerärtor och potatis i dem.
Längre upp i backen finns tre hängmattor mellan träden. De är uppspända i en triangel.
– Här brukar jag ligga och lösa korsord eller så ligger vi här och bara snackar, det är skönt.
Det är en skön lagom varm dag när vi hälsar på hos Katarina. Att lägga sig i en av hängmattorna skulle inte vara fel, men Katarina säger att hon måste tillbaka till Stockholm på eftermiddagen, trots att hon helst skulle vilja vara ensam ett par dagar och bara skriva.