Två gigantiska cypresser tornar upp på varsin sida om stentrappan som leder till prästgården. Till höger om huset ligger kuskbostaden, bagarstugan och arrendatorhuset. På andra sidan – magasinet och matförrådet. Tillsammans bildar de fem timrade 1700-talshusen en välkomnande entré med grusgång, blomrabatter och gräsmattor. Labradoren Tosie ger skall inne i huset och talar om att besökare är på gång.
Tina Klingspor har bott utomlands under större delen av sitt liv och jobbat som modell i Paris och New York. Men längtan hem till Sverige och att bo på landet blev starkare med åren. Så när prästgården i Gillberga blev till salu 1995 köpte hon den och flyttade från New York med sina två barn.
– Jag växte upp i grannbyn Lista, så det här är nästan hemma för mig. Från början hade jag tänkt renovera huset och inreda i autentisk och tidsenlig 1800-talsstil, men det har inte blivit så till 100 procent. Nu är inredningen blandad och lite mer glittrig än tidstypisk för en gammal prästgård. Mycket av inredningen är inspirerad från min tid utomlands, säger Tina.
Gården byggdes 1828 till bostad för byns präst efter att den äldre prästgården rivits eller brunnit ned. Under många år och fram till det att kyrkan sålde till Tina var huset traktens pastorsexpedition.
– Interiören var verkligen jättetråkig, som ett grått kontor. Alla breda socklar och stuckaturer var borttagna och på golven låg det plastmattor. Men som tur var hade man inte ändrat planlösningen eller tagit bort kakelugnar och öppna spisar.
Tina började med hallen där det närmaste rummet var ett stort, brandsäkert, valv där kyrkan förvarade viktiga dokument. Det hade hon ingen användning för utan rev rummet för att utrymme för ett kapprum och en större entré.
– Snickarna som skulle göra jobbet sa att det skulle ta en dag att riva, men det tog en vecka. Väggarna bestod av armeringsjärn och stora tegelstenar som vi senare använde som golv framför öppna spisen i köket och under kaminen på övervåningen. Men det blev en hel del över också.
I hallen installerade Tina en ny gjutjärnskamin men i gammeldags design och den ser ut som om den alltid stått vid ingången till det stora sällskapsrummet. Väggarna har en matt mörk rödbrun färg.
– Väggarna är målade med äggoljetempera, färg som var vanligt att man använde förr. Det blir en levande och matt yta som är hållbar och lätt att förbättra om man får en skada.
Köket blev nästa renoveringsobjekt. Där behövde all inredning bytas, en vägg togs bort och en dörr flyttades – allt för att få en bättre planlösning. Tina ritade om köket och lät platsbygga ny inredning som liknade originalskåpen som fanns kvar i serveringsgången. Dessutom murades en öppen spis med en vitkalkad kåpa.
– Jag anlitade en erfaren murare som gjorde jobbet och det blev mycket lyckat. På vintern eldar vi i öppna spisen nästan varje dag.
Två år efter att Tina flyttat till Gillberga gick flyttlasset igen, den här gången till Stora Sundby slott och den blivande maken Johan Klingspor. För drygt tre år sedan tog äktenskapet slut och Tina, som hade hyrt ut sitt hus under tiden, flyttade tillbaka med sina två nya barn och slutförde renoveringen som hon hade börjat.
– Jag har behållit tapeterna som fortfarande var fina och målat om några väggar. Golven passade jag på att måla innan vi flyttade in med alla möbler.
Alla snickerier är målade i varmgrå linoljefärg och Tina har brutit nyansen själv genom att blanda med grön umbra. Hon har också målat rutmönster på golven i två rum. Det ser avancerat ut....
– Jag gjorde en mall i plywood och ritade först med blyerts. Sen har jag målat på fri hand. Det går inte att tejpa linjerna och få snygga kanter. Eftersom ytan inte är helt plan flyter färgen ut och kanterna blir luddiga när man drar bort tejpen.
Tina tar fortfarande uppdrag som modell, framför allt i Tyskland, men hon väljer sina jobb med omsorg. Gå på castings gör hon bara om det är något alldeles extra.
– Det måste vara bra betalt för att jag ska åka härifrån en hel dag och gå på castings, annars är inte värt besväret.
I stället skriver hon artiklar till magasinet Gods och gårdar och har även en blogg under tidningens namn.
– Ja, jag gör hemma-hos-reportage, ungefär som det här, men lägger ner mycket jobb på att styla innan fotograferingen. Ett jobb brukar ta en dag ungefär, sedan sitter jag hemma och skriver artikeln.
Den stora salen med soffa och fåtöljer är ett rum att umgås i. Den ljusbeiga soffan med sidenkuddar ser inbjudande ut att sätta sig i och kuddarnas färger i ljusblått och beige matchar de tjocka blanka sidengardinerna perfekt.
– Det här är egentligen prästgårdens matsal och jag möblerade så också ett tag. Men det är ju sällan man behöver en så stor matsal. Det här blev mycket bättre.
Mycket av inredningen har Tina ropat in på auktionssajter men matsalsgruppen kommer från en grannfamilj som bodde i Lista där hon växte upp. Det är ett stort skåp från början av 1900-talet med tillhörande matbord och stolar.
– Nyrenässans är inte i ropet och kan vara ganska svårt att möblera med, men jag tycker att jag fått till det rätt bra tillsammans med sidengardiner och murriga tapeter. Sen är det kul att ha ett minne från Lage och Rut som var våra kära grannar när jag var liten. Jag köpte gruppen när de hade gått bort och hemmet skulle säljas.
Poolen med stort trädäck, som ligger avskilt bakom höga syrénbuskar, är det allra senaste byggprojektet.
– Det blev klart i juli och jag är så nöjd med resultatet, den ger en mysig semesterkänsla och barnen och deras kompisar älskar att bada och leka där. Så det har gått åt många mättande pannkakor till dem under sommaren, naturligtvis gjorda på nyttigt havremjöl och smoothisar med spenat. Men säg inget till dem...