Personer som flyr krig och förföljelse och tar sig till Sverige har enligt svensk lag, FN:s flyktingkonvention och EU-regler rätt att få sina asylskäl prövade. Trots det diskuteras emellanåt frågan som om asylrätten vore avhängig kortsiktiga, ekonomiska faktorer. Ledande i den grenen är, naturligtvis, SD.
Så sent som i onsdagens Aktuellt förklarade SD-ledaren Jimmie Åkesson sitt partis intentioner. Att det i SD:s budgetmotion står att partiet vill minska den utomeuropeiska asyl- och anhöriginvandringen med 90 procent kommenterade Åkesson då så här: "Jag tror att vår politik förmodligen kommer att leda till att invandringen minskar ytterligare". Med mer än 90 procent, vill säga.
Hur en sådan begränsning skulle kunna genomföras i praktiken är oklart. Uttrycket "hjälpa på plats" återkommer ändå ofta – färre skulle söka sig till Sverige om insatserna ökade i närområdet till den aktuella konflikten, tycks SD mena. Men att en syrisk flykting skulle se det som möjligt att bygga en trygg framtid i ett överbefolkat tältläger i Jordanien – också det lika mycket en självständig stat som Sverige, kan tilläggas – bara för att Sverige skickar lite extra resurser ter sig knappast rimligt.
Hela SD:s budget bygger samtidigt på fabulerade inbesparingssiffror till följd av minskad invandring. Nyligen kom Arbetsförmedlingen med en rapport som fastslog att Sverige behöver en nettoinvandring på 90 000 personer per år fram till 2025. Detta för att försörjningsbördan för yrkesaktiva inte ska stiga, med stora påfrestningar på välfärdsstaten som följd. I dagarna presenterades en rapport från tankesmedjan Arena Idé som visade att invandringen har varit en god affär för Sverige och fortfarande är lönsam.
Med det sagt ska inte de ekonomiska aspekterna på något vis få utgöra grunden för flyktingmottagandet. Det är en moralisk och rättslig fråga.
År 2014 beviljades cirka 33 000 personer asyl i Sverige. Om denna siffra hade varit 90 procent lägre, i enlighet med SD:s vilja, skulle totalen ha landat på 3 300 personer. Det är i ungefärlig nivå med Finland, där omkring 2 400 flyktingar beviljades asyl samma år, men befolkningen är nästan hälften mindre. I Finland har för övrigt en rapport från näringslivets delegation EVA pekat på att landet skulle behöva öka sin invandring avsevärt, på grund av den ogynnsamma befolkningsstrukturen.
Just det faktum att andra nordiska länder samt en mängd EU-stater inte tar sitt ansvar i en av världshistoriens värsta flyktingkriser har fått SD-företrädare att upprepat utmåla Sverige som extremt. Men det är ett fullkomligt snedvridet perspektiv.
Kriget i Syrien har hittills lett till att fyra miljoner människor har tvingats fly sitt hemland. Av dessa har totalt endast 280 000, eller sju procent, tagits emot av europeiska länder. EU har, som bekant, länge ägnat sig åt att genom murar och gränsbevakning stänga landvägarna in i unionen. Flyktingar har därmed drivits i händerna på människosmugglare och ut på Medelhavet, där antalet drunkningsoffer stadigt växer. Nyligen föll kommissionens förslag om bindande kvoter för 60 000 flyktingar, som skulle fördelas mellan medlemsstaterna enligt vissa kriterier. Motståndet var helt enkelt för stort.
Är det då inte detta som är extremt – att titta bort medan flyende människor drunknar, av hänsyn till en främlingsfientlig opinion i det egna landet och kortsiktiga ekonomiska intressen?
Det är med andra ord inte Sverige som borde anpassa sig efter övriga EU, det är övriga EU som borde anpassa sig efter Sverige.