Hon vill att trädgården ska vara naturlig

"I början satte jag varannan tagetes och varannan margerit utanför huset och så kallade jag det rabatt".
I dag använder Helena Mattsson inte det ordet längre.
– Det är så perfekt. Så vill jag inte ha de, säger hon.

5 februari 2015 20:00

Röd vallmo har tagit över makten i en av planteringarna i trädgården i Borsökna utanför Eskilstuna.

– Jag kämpar med att tycka om den, för jag får inte bort den. Jag har gett upp. Men jag hade aldrig satt den om jag vetat vad det var jag planterade.

– Det var ju så det var i början, man tackade ja till allt, säger Helena Mattsson.

Hon visar runt i sin trädgård som ligger i ett sommarstugeområde under förändring.

– Jag bor ju fortfarande i skogen och jag vill att det ska kännas så.

I en plantering samsas nävor och aklejor. Ovanför deras purpurfärgade blommor slår alliumklot ut likt ett fyrverkeri. Här finns en damm, en rosenträdgård och ett rött växthus.

– Det är byggt av virke från grannens gamla veranda och skänkta fönster. Jag hade gärna velat ha ett större växthus, men det begrep jag inte då. Det är så roligt att driva upp plantor själv.

På golvet står blivande i pioner i krukor. De vilar under ett täckte av mjukt grus. Men jämna mellanrum vänder Helena på krukorna. Väntar på att rötterna ska titta ut under krukan. Innan någonting tittar upp ur jorden.

– Visst är det smart att köpa växter, så att det blir färdigt på en gång. Men jag har tålamod med att föröka växter.

Helena älskar att så frön och föröka perenner. I sådan mängd att hon inte hinner göra sig av med dem.

– Kantnepetan tar jag sticklingar av varje år. För det är så enkelt. Jag behöver egentligen inte fler. Så jag får tjata bort dem.

Helena Mattsson skrattar och säger att hon har varit inne i alla växtperioder.

– Jag har varit inne i rhododendronträsket, barrbuskträsket. Jag har samlat på violer och aklejor. Jag har byggt en rosenträdgård. Och jag har haft en period då jag hämtade allting från skogen.

Just nu är hon inne i en auriklerperiod.

– Jag försöker ta det lugnt men ...

Det började med att hon fick några exemplar av sin svärmor som grävt upp dem på en ödetomt. Några blev fler och så småningom blev det en hel aurikelteater på en av kortsidorna på det röda huset.

Auriklerna blommar på våren. Intill teatern finns det flera vårlunder där det riktigt fräser i jorden när det står april och maj i almanackan. Efter lökarna kommer pionerna.

– Här var det gräsmatta, tills jag lade ut tidningar, gräsklipp och kompost. Jag gjorde jag hål i tidningspappret och planterade perenner. Det är ett jättebra tips när man inte orkar gräva.

Bildtexter:

Etuna 021 Helena Mattsson bär ofta solhatt i sin trädgård. Då kan man lura sig själv att tro att det är fint väder, även om det inte är det", säger hon,

Etuna 023 Finlands vita ros sprider en ljuvlig doft i trädgården.

Etuna 027 Kaprifolen hör trädgården i skogen till.

Etuna 035 Vilt men tuktat är Helenas ledord för trädgården.

Etuna 017 Helena Mattsson har gett upp kampen mot vallmon. Den vann.

Etuna 054 På uteplatsen, som också kallas Sigges bodega efter hunden, finns många fina stilleben.

Etúna 12 Helena Mattsson älskar slå sig ner vid sin damm. Djurlivet i och runt den är rikt.

Etuna 020 Snören av olika slag är bra till mycket i en trädgård.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Carina Bergius