Höglund, som avled 1998, revolutionerade den svenska glaskonsten när han började arbeta på Boda glasbruk på 1950-talet.
Efter 20 år fortsatte han till utsmyckningsuppdrag och var under en tid även lärare på Pilchuck Glass School utanför Seattle i USA.
Till just den skolan reste Elisabeth Henriksson och Paul Grähs för stipendiepengarna. Under tre intensiva veckor förkovrade de sig i arbetet med glas.
Till utställningen i Eskilstuna, med vernissage i-dag lördag, har Elisabeth Henriksson speciellt för ”sitt” rum skapat I might brake, en glasinstallation som för tankarna till en jättelik kristallkrona.
– Jag jobbar mycket med upprepning, sätter samman enkla element i en monoton arbetsprocess som ger ett sorts lugn som är avspeglat i resultatet, säger Elisabeth Henriksson som tillägger att hon dras till att jobba i stort format.
– Glas är ett material som ger intryck av lätthet. För mig är det en utmaning att prova var gränserna för vad man kan använda det till.
Paul Grähs, med nytt hyttbygge på gång i Arboga, visar ett antal glasobjekt som ger associationer till insekter och andra levande varelser.
– Man kan se dem som metaforer över mänsklig girighet. Insekterna står för det obehagliga, de andra skulpturerna för en sorts troféer.
I utställningens tredje del visas glas av Erik Höglund som förvaltas av Carl-Axel Valéns stiftelse. Valén var gallerist och stor beundrare av Erik Höglund glas. Under åren skaffade han sig en privat samling. Delar av denna visas nu på Eskilstuna konstmuseum.