NÀr en elev har stora svÄrigheter i skolan, och det inte rÀcker med lite extra hjÀlp i klassrummet (eller extra anpassningar som det benÀmns), kan det bli aktuellt med extra stöd. LÀrare vÀnder sig till rektor som i sin tur ska se till att elevens behov utreds, vilket ofta görs i samrÄd med elevhÀlsan, innan beslut fattas.
Elevens behov kan vara kopplat till exempelvis inlÀrningsproblem, koncentrationssvÄrigheter, psykisk ohÀlsa, olika former av autism eller sociala problem.
NÀstan 64 000 grundskoleelever fÄr extra stöd i skolan detta lÀsÄr. Det motsvarar 6 procent av hela elevgruppen. Men fÀrsk statistik frÄn Skolverket visar pÄ stora skillnader. NÄgra exempel, dÀr sÄvÀl kommunala som fristÄende skolor i respektive kommun Àr inrÀknade:
I Nybro kommun i Kalmar lĂ€n har var femte elev (19,8 procent) sĂ€rskilt stöd. Det Ă€r den högsta andelen i landet. NĂ€st högst ligger HĂ€llefors i Ărebro lĂ€n med 19,6 procent.
LÀgst andel har östgötska Vadstena: 0. Vadstenas bildningschef Johan Wernström sÀger till TT att kommunen felrapporterat. En snabb koll med rektorerna pÄ fredagen talar för att andelen elever med sÀrskilt stöd Àr cirka 6 procent.
Ăven om sĂ„ skulle vara fallet Ă„terstĂ„r 16 kommuner - samtliga relativt smĂ„ - som har fĂ€rre Ă€n 3 procent elever med sĂ€rskilt stöd.
MĂ„nga hundra fler
Största skolkommunen i Ăstergötland, och en av de största i landet, Ă€r Linköping. DĂ€r har sĂ„ hög andel som 10,3 procent av eleverna sĂ€rskilt stöd. I ungefĂ€r lika stora Ărebro Ă€r andelen 5,2 procent. Det innebĂ€r att Linköping har nĂ€stan 900 fler elever med Ă„tgĂ€rdsprogram Ă€n Ărebro.
SkellefteÄ i VÀsterbotten, Mölndal i VÀstra Götaland samt Kalmar Àr ocksÄ jÀmförbara i storlek. Men medan SkellefteÄ och Mölndal har 3,5 respektive 3,7 procent elever med sÀrskilt stöd har Kalmar 7,8 procent. Det betyder att Kalmar har mer Àn 300 fler elever med ÄtgÀrdsprogram Àn SkellefteÄ respektive Mölndal.
Det Àr svÄrt att se nÄgot mönster i statistiken, och skillnaderna kan ocksÄ vara stora inom en kommun, konstaterar Ulrica Dahlén, enhetschef vid Skolverket.
ââDet talar kanske för att det finns tvĂ„ förklaringar. Dels skulle det kunna vara sĂ„ att behoven Ă€r olika stora. Vi vet att risken för att en elev ska behöva sĂ€rskilt stöd ökar om förĂ€ldrarna har lĂ„g utbildningsnivĂ„. I kommuner med fler elever med svĂ„ra socioekonomiska förutsĂ€ttningar ökar dĂ€rmed risken för att fler behöver sĂ€rskilt stöd. Den andra möjliga förklaringen Ă€r att vissa kommuner och skolhuvudmĂ€n har bĂ€ttre rutiner för att upptĂ€cka vilka elever som behöver stöd, sĂ€ger hon.
Haft anmÀlningar
Rutiner - och rÀtt kompetens - nÀmner ocksÄ Christel Horsak, grundskolechef i Linköpings kommun dÀr alltsÄ var tionde elev har sÀrskilt stöd.
ââVi har under ganska mĂ„nga Ă„r jobbat mycket med Ă„tgĂ€rdsprogram, att ge elever stöd utifrĂ„n sina förutsĂ€ttningar. Vi har fĂ„tt lĂ€ra oss av anmĂ€lningsĂ€renden lĂ€ngre tillbaka, dĂ€r man sett att vi haft brister. Vi följer upp resultat noggrant, vĂ„ra lĂ€rare Ă€r skickliga pĂ„ att identifiera stödbehov och det ger effekter, sĂ€ger hon.
Linköping har ocksÄ flera resursskolor för elever med sÀrskilt stort stödbehov.
ââEn del kommuner har monterat ned sina resursskolor och sĂ€rskilda undervisningsgrupper, medan vi har behĂ„llit dem och utökat antalet platser, sĂ€ger Christel Horsak.
Olika ambitionsnivÄ
LÀrarnas Riksförbund (LR) har publicerat en egen undersökning om det sÀrskilda stödet och kommer, precis som Skolverket, fram till att det sÀrskilda stödet generellt sÀtts in sent. Vanligast Àr det nÀmligen bland niondeklassare.
ââDet Ă€r en enorm tragedi för eleverna och samhĂ€llsekonomiskt helt felsatsat, sĂ€ger LR:s ordförande Ă sa FahlĂ©n.
DÀrutöver varierar chansen till stöd beroende pÄ bostadsort, konstaterar hon.
ââDet stora problemet Ă€r att kommuner kan satsa olika och vĂ€ljer att satsa olika. De stora skillnaderna beror pĂ„ olika grader av ambitionsnivĂ„, sĂ€ger Ă sa FahlĂ©n.
Per Kornhall, skolexpert och debattör, tecknar ocksÄ en bild av kommuner som tillÄts att vÀlja sin egen vÀg.
ââDet system vi har skapar vĂ€ldigt stor variation och lĂ€rare och rektorer har svĂ„rt att hĂ€vda sin rĂ€tt, sĂ€ger han.
TT: Men det finns ju en lagstadgad rÀtt till stöd?
ââJa, men skollagen har blivit mer av en rekommendation. Vi upprĂ€tthĂ„ller inte en likadan standard för alla elever i Sverige, utan det Ă€r kommunernas budgetramar som styr. Det blir ett lotteri vilka elever som fĂ„r sĂ€rskilt stöd, och i slutĂ€ndan vinner de barn som har förĂ€ldrar som orkar brĂ„ka, sĂ€ger han.
RÀtt att förskriva
à sa Fahlén beskriver ett bollande mellan frustrerade lÀrare och skolledning, dÀr lÀraren ser ett uppenbart behov av sÀrskilt stöd men fÄr beskedet att undervisningen ska anpassas i klassrummet. Orsakerna kan vara brist pÄ speciallÀrare, att det Àr brist pÄ pengar eller ett motstÄnd mot att "peka ut" elever i behov av sÀrskilt stöd.
ââLĂ€raren kan ha krav pĂ„ anpassningar för tio eller tjugo av eleverna i klassen. Detta Ă€r nĂ„got som fullstĂ€ndigt exploderat och steget för att fĂ„ sĂ€rskilt stöd har blivit mycket lĂ€ngre, sĂ€ger LR-ordföranden.
För att bryta mönstret mÄste speciallÀrarna - som det i dag rÄder stor brist pÄ - bli mÄnga fler.
ââLĂ€rare mĂ„ste ocksĂ„ kunna ordinera specialpedagogiskt stöd. LĂ€rarna ser ju behovet, och mĂ„ste kunna sĂ€tta ned foten, sĂ€ger Ă sa FahlĂ©n.
Per Kornhall efterlyser ocksÄ förskrivningsrÀtt av specialpedagogiska insatser för lÀrare.
ââDet blir jĂ€ttedyrt, men det blir Ă€nnu dyrare om eleverna inte fĂ„r hjĂ€lp. Ska vi kunna sĂ€tta press i systemet mĂ„ste lĂ€rarna fĂ„ utökat mandat.