Hur ser en vanlig dag ut för ett hockeyproffs som du?
– Jag har ingen speciell hobby även om jag precis börjat spela golf. Annars blir det mycket träning oavsett årstid. Nu under sommaren har vi till exempel kört flera gemensamma fyspass i veckorna och på semestern hade vi alla ett träningsschema att följa. Under själva säsongen är det i princip ett ispass om dagen och matcher många kvällar i veckan.
Jag trodde att alla ishockeyspelare drog till Thailand på semestern?
– Haha, vissa sticker dit en längre tid men jag gillar Sverige på sommaren och hann med en vecka på Kanarieöarna tillsammans med några kompisar. Dessutom har jag spelat SM i inlines i Sundsvall (brons med Köping HC) så det har inte varit några större problem att fylla tiden.
Som 15-åring lämnade du din moderklubb Linden för Södertälje, hur kom det sig?
– Vi var några stycken som blev erbjudna spel i klubbens U16 som lirade i en bättre serie än Linden. SSK ordnade med minibuss till och från Eskilstuna och det var en bra plats att utvecklas vidare på även om det blev sena kvällar sex dagar i veckan. Men jag stannade bara en säsong i och med att jag kom i kontakt med Västerås IK och började gymnasiet där.
Du flyttade hemifrån?
– Ja, jag var tvungen om jag ville utvecklas i en bra omgivning. Men det är ingenting som var specifikt för mig. Många killar och tjejer som idrottar flyttar hemifrån, och till andra städer, i samma ålder som jag var. Jag är glad att jag gjorde det eftersom jag tidigt fick lära mig ta ansvar med allt från att passa tider till läxläsning och att städa lägenheten. Man kan säga att jag mognade tidigt jämfört med kanske många andra i min ålder.
Tillsammans med Strängnäskillen Emil Lundberg, i SHL-laget Djurgården, är du den ende från spridningsområdet som spelar på respektabel nivå. Vad beror det på, tror du?
– Vill du lyckas måste du lägga ner enormt mycket tid på att utvecklas. Du måste träna ordentligt och seriöst, och inte heller slarva med mat eller sömn. Jag kan tänka mig att det är all träning som avskräcker många yngre i tv-spelsgenerationen. Nu är det väl inte så många som nöter dragskott mot garagedörren? Frågan är svår att svara på men ända sedan jag började med hockey har jag levt för den, strävat efter att bli så pass bra jag bara kan.
Dina styrkor som spelare?
– En hyfsat spelskicklig tvåvägsspelare.
Svagheter, då?
– Puckbehandlingen kan alltid bli bättre och jag kan alltid bli större i kroppen. Kanske har jag vägt lite lätt i en del närkamper.
Vem är den bäste du spelat med?
– Min lagkompis i VIK, Jeremy Williams. Hans skott är grymt och Jeremy har spelat i NHL. Han har mycket rutin och det finns mycket att lära av honom.
Spelat mot?
– Frölundas Lukas Bengtsson som i vintras var i Mora. En poängvass kille som också är back.
VIK var halvt uträknat i höstas och ni låste bland annat in er i omklädningsrummet i tre-fyra timmar efter x–x mot Karlskrona i serien. Högt i tak?
– Verkligen. Den gången fick alla vädra sina åsikter och jag minns att vi hade väldigt många möten om det ena och det andra när vi spelade som sämst en period. Det var många funderingar som snurrade i skallen och jag hade dessutom aldrig varit med om en liknande situation. Vi hade spelare som tog mycket plats men som inte gjorde poäng, och det blev en negativ spiral. Tack och lov gjorde vi några lyckade ändringar och kort därefter hade vi väl åtta raka segrar och sedan blev det SHL-kval i våras.
Finns det grupperingar i omklädningsrum?
– Ja, men inte så att man är ovänner utan mer att man söker sig till de som är som en själv. Vi yngre håller ihop, nordamerikaner håller ihop, äldre håller ihop ... Sammanhållningen i VIK är bra men jag umgås inte med alla utanför isen.
Västerås har bytt ut många spelare inför kommande säsong. Är känslan lite som när man gör slut med en tjej?
– Ja, faktiskt kan det kännas lite så. Nu när jag var på Kanarieöarna var jag där med Mikael Frycklund som har skrivit på för Asplöven tillsammans med Mathias Bromé. Jonas Emmerdahl har lämnat för Björklöven och Simon Fredriksson för AIK. Man blir inte ensam kvar, men det är alltid tråkigt när kompisar försvinner.
Vilket är det enklaste tjuvknepet att komma undan domaren på isen?
– Fasthållning. Är man ett gäng längs sargen som alla har ryggen mot domaren är chansen liten att han ser när vi drar i varandras tröjor och byxor.
Vem snackar mest strunt på isen?
– Min lagkompis Stefan Gråhns (tidigare Åker/Strängnäs). Han åker runt och stör alla motståndare han kan hitta. Sätt en mikrofon på Stefan under en match och du har material tjockt som en roman, haha.
Vad tror du om hockeyns framtid i Eskilstuna?
– Just nu ser läget trist ut för Linden i division 2. Den nya hallen kom lite väl sent kan jag tycka. Förr var det ont om träningsmöjligheter, nu finns det massor med tider man inte många ungdomar som spelar. Det var drag när Linden spelade i ettan men man värvade väl alldeles för många spelare som kostade stora pengar och i division 1 kan man inte köpa ihop ett lag, man måste ha en bra juniorverksamhet med killar som hela tiden flyttas upp.
Egen framtidsdröm?
– Komma så långt jag kan. Spel i SHL är förhoppningsvis nästa karriärsteg.
Vad är det dyraste du har köpt?
– En ny Golf GTI.
Avslutningsvis, favoritgift?
– Kaffe. Jag kan nästan dricka hur mycket som helst varje dag. Det blir säkert fem-sex koppar.