Kulturjournalisten Björn Wiman är chef för Dagens Nyheters kulturredaktion sedan 2010. Han sitter i ett sammanträdesrum bräddfullt med böcker i en blå soffgrupp som stått där sedan DN:s legendariske chefredaktör Olof Lagercrantz dagar på 1960- och 1970-talen. Fram till för några år sedan var sammanträdesrummet Björn Wimans tjänsterum.

Jag flyttade ut till kontorslandskapet för att det är mycket roligare att vara en del av redaktionsarbetet. Där upplever jag det som gjorde att jag blev förälskad i det här yrket – tempot, snabbheten och möjligheten att vara med och påverka samhällsutvecklingen i rätt riktning. Allt detta gör tidningsredaktionen till den bästa platsen i världen att vara på, säger han.

Därmed inte sagt att han är särskilt utåtriktad.

Artikelbild

| En resa till Spanien efter gymnasiet väckte Björn Wimans faiblesse för språk och litteratur. När han så småningom hamnade på en tidningsredaktion kände han direkt att han hade hittat rätt i livet.

Jag är inte överdrivet social, utan en person som har ganska lätt att klara mig själv. Jag har en egen drivkraft. Jag är ensambarn och växte upp med en ensamstående mamma. Jag lärde mig tidigt att ta ansvar och göra saker själv.

Hittat rätt

Faiblessen för språk och litteratur hade nog inte varit så stark om det inte varit för en resa till Spanien efter gymnasiet. Väl på plats upplevde han att något saknades. Han kunde inte språket! Där och då uppstod en längtan att erövra det.

Det finns något i det spanska språket och kulturen som lockade mig. När jag läste spanska på Komvux uppstod passion.
Artikelbild

| Klimatet är något som Björn Wiman går i gång på. I fjol utkom hans bok ”Sent på jorden – 33 tankar om världens största nyhet”.

Fortsättningen följde på Stockholms universitet där han läste litteraturvetenskap och spanska. Han skrattade och grät till Miguel Cervantes “Don Quijote” och levde med Ernesto Sábatos “Om hjältar och gravar”. Där insåg han litteraturens sprängkraft och kom fram till vad han ville ägna sig åt – att läsa och skriva.

Efter ett sommarjobb som korrekturläsare på Expressen 1996 visste han också var, på en tidningsredaktion. Efter några års arbete på bokförlag öppnade sig 2001 ett fönster och han anställdes som sommarvikarie på Expressen.

Artikelbild

| Förutom familj och kultur består Björn Wimans liv av passionen för skidåkning. Han älskar farten och känslan av lätthet och bekymmersfrihet. "Skidåkning är nästan meningen med livet", säger han.

Det var som en hemkomst. Jag kände att jag hade hittat rätt i livet. Det är denna känsla jag försöker återskapa varje dag – genom att vara med i det konstnärliga skapandet som det innebär att göra en tidning.

Går i gång på klimatet

Artikelbild

| Journalisten och kulturchefen Björn Wiman fyller 50 år.

Som chef för en av landets mest inflytelserika kulturredaktioner borde han vara en betydande makthavare. Men Björn Wiman säger nej och åter nej.

Vi på kulturredaktionen uppfattar oss inte som makthavare, vi är journalister som gör vårt jobb. Men vi är medvetna om ansvaret som det innebär att vara journalist i dag. Samhällsförändringen under hela 2010-talet har varit fasansfull. Retoriken i vårt land har blivit både råare och brutalare. Hela västvärlden har polariserats.
Och en rasist och dåre är president i USA. Det är skrämmande, men som journalist känns det stimulerande och viktigt att vara med och upprätthålla respekten för väsentliga värden i samhället.

Länge har han gått i gång på, och skrivit om, klimatet – i fjol utkom hans bok ”Sent på jorden – 33 tankar om världens största nyhet”. Ändå reagerade han starkt när han förra sommaren med egna ögon uppfattade ett av den globala uppvärmningens avtryck: en brun björk med förtorkade löv mitt i den annars idylliska Stockholmsskärgården.

Där och då drabbades jag av en blandning av raseri och förtvivlan. Jag blev övertygad om att jag måste använda min förmåga för att kommunicera ut det.

En hönspappa

Man kan lätt få intrycket av att han är en känslomänniska.

Jag är en ganska emotionell person. Jag har lätt att bli berörd och tycker om att förnimma stora känslor – speciellt i förhållande till kultur.
Blir du berörd även i andra sammanhang?
Jag har nog mer oro i mig än min omgivning kan tro. Exempelvis är jag väldigt mycket en hönspappa och oroar mig mycket för mina barn. Förmågan att bli berörd har en baksida – jag är ganska känslig.

Förutom familj och kultur består livet av passion för skidåkning. Han älskar farten och känslan av lätthet och bekymmersfrihet.

Skidåkning är nästan meningen med livet. Det är ett exempel på trygghetsskapande vardagliga saker som hotas av klimatuppvärmningen. Banala saker som får existentiella dimensioner, säger Björn Wiman.